4 veckor har gått ...

[Igår, onsdag]

Solen står högt på himlen idag när jag bestämmer mig för att försöka promenera till Karolinska i stället för att ta bussen. Vi har möte med Hildur kl 11, en träff som vi väntat på i en månad nu. Jag går iväg före Patrick eftersom det kommer att ta mycket längre tid för mig att gå, men jag vill träna mig på att gå själv vilket jag inte gjort på länge. Han får gå ikapp mig.

Det är verkligen ljuvligt väder idag och jag känner solstrålarna värma upp min mörka vinterkappa. Jag kan inte sluta le och det känns redan som vår i luften. Tänk att det gått en månad nu, 4 långa veckor, som vi tyckte att kändes som en evighet när vi började vänta på att kroppen skulle ta hand om blödningen i hjärntumören. Allt har gått bra och inget nytt har tillstött. Nu är dagen vi väntat på här.

Jag går över skyddsvägen mot Torsgatan och tittar nervöst åt båda sidorna många gånger innan jag går över gatan, trots att det är grönt ljus. Jag är så ovan med all trafik, känner jag nu. Jag går förbi den fina lampbutiken Norrmalms Elektriska där jag alltid stannar till någon minut. Jag fascineras av hur ofta de skyltar om i sina fönster och många är de designlampor som jag drömt om på mina promenader till Karolinska det senaste året. Det är speciellt en lampa som jag fastnat för, en bordslampa i mässing som är enkel som en lång guldpinne till designen och som har en vit fågel som sitter högst upp på pinnen. Det är den vita fågeln som lyser och som jag beundrar. Den ser ut som en vacker vit pappersfågel, omsorgsfullt ihopvikt i finaste origami...

Jag fortsätter min långsamma & rofyllda promenad framåt och det dröjer inte länge förrän jag hör Patricks bekanta steg bakom mig. Vi promenerar i armkrok den sista biten och går igenom alla frågor vi har till Hildur. Det är många.

Det känns märkligt i väntrummet idag. Jag känner mig inte nervös eftersom vi inte väntar på något resultat, vilket i sig känns ovant & konstigt. Jag mår heller inte illa eller känner något speciellt, utan låter bara blicken vandra mellan de andra patienterna i rummet. Jag iakttar dem som sitter mittemot mig och som vanligt är jag med råge den yngsta av alla. Jag minns de första gångerna vi satt här. Jag kände mig så malplacerad & frisk jämfört med alla andra då. Idag sitter jag och undrar om jag ändå inte måste vara den sjukaste av alla patienterna i väntrummet. Hur hamnade jag här? Hur kunde det bli så?

Hildur kommer leende emot oss och hon verkar bli uppriktigt glad över att jag kan gå själv. Förra gången vi var här kunde jag inte det och då var det Cornelia som ledsagade mig ❤️

Vi får en lång & fin pratstund med Hildur idag. Vi ställer våra frågor och hon undersöker mig noggrannt. Hon kollar mina födelsemärken på ryggen som jag inte kan göra själv och hon undersöker mitt strålade bröst. Det blir bokat MR-röntgen av hjärnan och Pet/CT screening av hela kroppen om ett par veckor. Allt görs som vanligt i vänligt samråd med oss och det känns bra. Att bli så väl omhändertagen känns faktiskt som en liten tröst i allt detta stora ofattbara vi är med om...

Vi går hemåt igen i solskenet, viker in till Hemköp för att handla ingredienser till kvällens makaronilåda och känner oss nöjda med hur denna dag har börjat ❤️

[Just nu längtar jag mer än någonsin till Lanta och vår favoritrestaurang Same Same But Different som är ”inredd” i sann Robinson Crusoe anda och där man sitter med fötterna i sanden. Därav dagens bild...]

Gillar

Kommentarer

Ludvig
,
Jag vill tipsa om det här istället <3<3<3
Campadre:
https://campadre.se/tipsa/7817?utm_source=mgm&utm_medium=sharelink&utm_campaign=7817
Lyko:
https://referme.to/9vACAmo
Best secret:
https://www.bestsecret.se/r.htm?rc=K5UKQ33DLZE4S&c=se&utm_campaign=copylink_invitation&utm_medium=copylink&utm_source=invitation&utm_content=registration
Refunder
http://www.refunder.se/b/Spara50
eller
https://members.com/se/tipsa/m1401355?utm_source=mgm&utm_medium=sharelink&utm_campaign=m1401355
Siv
,
Härligt! ☀️ över din färd mot framtiden! 👍🏼🙂