Nu faller håret

Jag märkte det för några dagar sen. När jag vaknade på morgonen fanns det ett tjugotal hårstrån på kudden. Lite otäckt faktiskt. Men det visade sig inte vara nånting i jämförelse med vad jag vaknade till igår. När jag kikade ner på den vita kudden var det ett tjockt lager av mörka hårstrån på den... Såå äckligt! [Jag har inte blekt håret på länge pga alla behandlingar och mina nya hårstrån som vuxit ut är ovanligt mörka]. Jag skyndar mig till badrummet och tittar mig i spegeln. Jag drar fingrarna genom håret och stirrar på den stora tufs av hår som blir kvar i min hand. Jag upprepar proceduren flera gånger och för varje gång hajar jag till över den stora mängd hårstrån som samlas i min hand. Jaha, så det händer nu... Kommer jag månne nånsin att få tillbaka det? Jag tror inte det.
Nu är det nog dags att beställa en peruk. Jag har haft riktigt ont i hårbotten över nästan hela huvudet i ett par veckor nu, men jag tänkte inte mer på det. Bara när jag har lagt mig på kvällen, för då har det gjort riktigt ont ”i hårsäckarna”.
Jag går ner till vardagsrummet och sätter mig i soffan. Jag tar fram telefonen och googlar ”peruker”. Jag har inte gjort det en endaste gång förut. Jag har nog inte velat eller förmått mig att göra det. Jag vill ju aldrig ta ut något i förskott, det tjänar ingenting till. Men nu sitter jag i vår gräddvita soffa, tappar mörka hårstrån och bläddrar bland olika peruker. En helt ny värld för mig, men allt har sin tid. Jag har haft tid att vänja mig vid tanken och på något sätt har jag nog någonstans djupt inom mig inte bara befarat utan insett att denna dag kommer att komma.
Det är märkligt hur mycket identitet som ligger i håret, men det gör det. Säkert mer för vissa än andra och jag är nog en av de vissa.
Denna vecka skall jag nog beställa mitt livs första peruk och jag ser fram emot att få ha en normal frisyr igen, det är länge sen jag haft det.
[Bilden är tagen en sen kväll för 3 år sen på vår strand Klong Dao när håret ännu var en självklarhet för mig]