[Stockholm 26/8 2016]

”Vi stiger upp tidigt på morgonen. Vi äter frukost i lugn & ro. Vi går sakta genom stan före vi tar tåget. Vi går med långsamma steg på små gator där inga människor syns till så här tidigt på morgonen. Vi inspireras av skyltfönster och nya omgivningar vi ser längs promenaden. I morse gick vi förbi denna mysiga gränd där någon haft en trevlig fest igår, sent in på småtimmarna gissar vi... Det blir 25 grader varmt idag, solen skiner och livet är så vackert ❤️”

Denna text skrev jag på facebook för exakt 4 år sen. Samma bild och samma stad som vi vaknade upp i imorse. Jag hade precis fått veta att jag var fri från cancer [fast jag förmodligen inte var det]. Jag hade opererats 3 gånger varav den tredje gången var en operation där de tog bort tre lymfkörtlar [sk portvakter] som de undersökte för att få reda på om cancern spridit sig till andra delar av kroppen eller inte. Vi fick resultatet, att den inte spridit sig, nån dag innan vi åkte på arbetsresa till Stockholm och vi var helt euforiska!

Färgerna kommer tillbaka. Man ser allt med nya ögon, allt runtomkring en är så vackert. Livet bara leker och man kan inte sluta le...

Jag har nu två gånger i livet känt att jag fått livet tillbaka, för att senare inse att så inte är fallet. Det är svårt att med ord beskriva besvikelsen jag känt då. Det går bara inte att förklara. Jag blir så ledsen när jag tänker på det. Jag minns den här dagen i Stockholm för fyra år sen. Jag minns hur varmt det var tidigt på morgonen, hur stilla det var på gatorna och hur lyckliga vi var! En innerlig lycka & lättnad som inte heller går att beskriva. Men jag glömmer aldrig känslan. Jag får en tår i ögonvrån varje gång jag tänker på det och jag vill så gärna få uppleva den känslan igen. En tredje gång. En dag ❤️

[Början av 2000-talet]

Ni sitter på golvet med stängd dörr bland färgade pappersark, limstick & skrynklat silkespapper. En med blont yvigt hår som ständigt tovar sig och en med mörkt blankt hår. Det finns inte en fri fläck på golvet att sitta på och ni har tagit fram allt pysselmaterial ni har hittat. Ni fnissar högt mellan skratten och jag njuter av varje skrattanfall ni får. Jag sitter och lyssnar på era glada skratt och vilda planer. Jag älskar att lyssna när ni leker. Jag gör det i smyg. Det ger mig en sån stor glädje. Efter att er morbror dog förstår jag värdet i ert systerskap så mycket bättre.

Jag förundras över hur sällan ni grälar, det händer så gott som aldrig. Ni är så olika, men ändå så otroligt lika. Det skiljer bara 1 skolår mellan er och det märks, ni kunde vara tvillingar i er samhörighet. Jag fortsätter att lyssna på era funderingar & drömmar med stort leende och värme i hjärtat.

Så länge jag kan minnas har ni drömt om att bo tillsammans när ni börjar studera. Ni har struntat i ”vuxna realisters” kommentarer om att allt ännu kan ändras och ”vi får se det där sen”. Men nu är dagen här! Nu är det ER tid, nu är det NI. Nu blir era drömmar verklighet. Igår flyttade ni ihop och nu ligger ni och fnissar i dubbelsängen framför mig ❤️ Lycka.

Älskar er så.
Mamma

[Patrick tog bilden av tjejerna igår på eftermiddagen medan jag sov ”en stund”]

Det blir inte alltid som man tänkt sig, det borde jag ha lärt mig vid det här laget. Men jag är bara människa, så givetvis hade jag byggt upp förhoppningar och förväntningar som var orealistiska inför vår sommarvistelse i Finland. Alla vänner vi skulle ta en fika med, alla vi skulle hinna träffa, alla sommarnätter vi skulle njuta av i vår lilla båt...

När vi satt i bilen på väg till Åbo och färjan i söndags satt jag och funderade hur det blev så här. Vad blev det av den här sommaren? Vart for alla dagarna vi bara skulle leva och umgås? De försvann under täcket för min del, bokstavligen. Jag har sett sommaren glida förbi genom vårt lilla halvmåneformade sovrumsfönster. Jag har sett molnen glida förbi och skingra sig soliga dagar och stirrat blint på den oförändrade mörkgrå himlen regniga dagar... En meteorolog hade skattat sig lycklig i min situation.

De första dagarna jag var sängliggande var jag besviken och frustrerad. Jag kände mig rastlös och dagarna var långa & tråkiga. Sen kom jag på det kloka jag själv skrev på bloggen för ett halvår sen, om hur vi blir besvikna när livet inte blir som vi tänkt oss, just pga att vi hade planerat eller tänkt oss något annat. Det är därför vi upplever besvikelse. När jag påminde mig själv om det funderade jag en halv dag på vad jag hade gjort om jag hade planerat in att vara sängliggande i sommar...och då kom ideerna!

Jag har använt den mesta av tiden i sängen till bearbetning. Jag tror jag behövde det. Det har stundtals varit riktigt jobbigt och många dagar har jag varit riktigt nedstämd med många tårar på kudden, men det har varit nödvändigt för mig att tvinga mig igenom detta. Jag har fått fina verktyg av min psykolog Susanna så att jag kan hantera de svåra tankarna och stoppa dem när så är dags och jag vill. Det är ovärderligt att kunna.

Men de 4 senaste dagarna har jag fått må över förväntan bra och igår orkade jag gå på stan och shoppa med tjejerna i nästan 6 timmar, helt otroligt när jag tänker efter. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig för en vecka sen. Jag är så pigg och på bra humör just nu, igår fyndade jag t o m en rosaröd kjoldräkt i Chanel-stil för två hundringar på Zara, det är länge sen jag var på shoppinghumör!

Idag ska jag bara fortsätta njuta av min nya energinivå och umgås med tjejerna som börjar studera i nästa vecka. Jag tror vi tar en båt till Sandhamn ❤️

[Bilden är från ett cafebesök utomhus från mitt favoritcafe Skorpan i Jakobstad. Mina fina vänner Lotte & Milla tog mig dit en av mina sämre dagar, men det löste sig när jag lade mig ner och fick ligga i skuggan och Lotte höll upp ett paraply över mig för att ge svalka. Våra planer grusar man inte så lätt!]