Cancer men lycklig?

Kan man ha cancer och ändå vara lycklig? Jag vill påstå det. Denna fråga pratade jag om med min psykolog igår.

Jag tycker om att gå till henne. Ser fram emot det, varje gång. Jag tar 3:ans buss mot Karolinska och fortsätter ett par stopp till. Det duggregnar och jag förstår inte varför jag lämnade paraplyet hemma, alltid lika optimistisk [eller tankspridd?] Jag såg ju att det regnade utanför vårt köksfönster i morse...

Jag hoppar av den fuktiga bussen och går med snabba steg i regnet, uppför den lilla backen som leder till rätt byggnad. Jag njuter av promenaden som tar mig till Susanna, en lång gång inomhus med högt i tak och tegelklädda väggar. På de mörkröda stenväggarna har man placerat ut många olika uppstoppade fåglar och ur högtalarna hörs vackra fågelläten. Jag går alltid långsamt här och tar in nuet.

Jag sätter mig ner i det stora väntrummet, i samma bekanta stol som alltid. Det är ett stort ljust rum, men nog kunde man göra något för att få upp trevnaden lite, sitter jag och tänker. Jag funderar på vad jag har att säga till henne efter det långa sommaruppehållet. Det känns som om jag inte har något att berätta idag. Jag är inne i en fas där jag inte orkar tänka så mycket på min cancer eller mina hjärntumörer. Jag försöker koncentrera min tid på positiva saker i stället där leva i nuet står högst på listan.

Hon kommer och välkomnar mig och berömmer mitt nya hår. Vi småpratar en stund innan vi går in på djupare plan. Jag berättar hur mina tankar gått i sommar och hur jag bearbetade mycket när jag låg där i sängen och mådde illa. Hon lyssnar, analyserar och förklarar varför det är bra att jag gjorde som jag gjorde. Hon tipsar mig om hur jag kan tänka nästa gång de svåra tankarna kommer.

Vi människor har en viss mängd negativa tankar som inte vill något hellre än att dyka upp ofta och ta plats i vår hjärna. Det är bara så och inget att göra åt det. Men det händer så lätt att dessa tankar börjar ta över och att vi helt i onödan släpper in oro i våra tankesystem. Det handlar inte om att vi ska trycka ner & förtränga de negativa tankarna, tvärtom. Vi skall tillåta att de dyker upp, välkomna dem, lyssna på dem en stund, analysera varför de dykt upp och sen säga farväl.

Idag följer jag dessa råd och det hjälper mig. Jag har många orosmoln på min himmel, men jag låter dem inte ta över så att det börjar regna. Jag säger farväl till dem innan det händer. Det hjälper inte mig och min situation att ha oron hängande över mig hela tiden, inte det minsta. Jag väljer mina tillfällen när jag tillåter oron att komma på besök en liten stund, resten av tiden försöker jag tänka positivt och göra roliga saker som gör mig lycklig.

Så javisst, man kan vara lycklig trots att man har en svår cancerdiagnos! Jag är lyckligare idag och lever ett mer genuint liv än jag gjorde för några år sen, när jag var frisk. Det går att leva så. Om man klarar av att hålla isär ögonblicken i nuet från fakta. Acceptera att det oturligt nog råkar vara på ett visst sätt, men inte lägga desto mer energi på det. Det ligger mycket träning bakom att klara av detta och det är inte lätt i början. Man måste nog också få professionell hjälp [som jag har fått] och vara både intresserad & beredd att dyka djupt...

Timmen är slut och det känns bra att ha fått lättat på sinnet ännu en gång. Susanna tittar leende mot mig som om hon söker efter de rätta orden och hon säger eftertänksamt:

-Pernilla, vill du träffa mig igen?

Jag blir lite förvånad av frågan och utbrister: Såklart jag vill!

-Är du medveten om att du behandlar dig själv nu? Det behöver du inte mig till längre, men jag fortsätter gärna att träffa dig och ge dig nya tankesätt, verktyg och...

Jag avbryter henne och skulle ha lust att kasta mig om halsen på henne, men pga Coronan kan jag inte det. Jag skulle vilja säga att jag vill gå hos henne tills jag är 70! Hon är så klok och får mig att koncentrera mig på livet som pågår just nu, istället för på min sjukdom. Vi fokuserar på mitt välmående istället för vad som händer just nu i hjärnan. Det mår jag bra av. Så tacksam att få ha henne ❤️

[Bilden tog jag från vårt hotellrum på The Steam Hotel i Västerås i våras]


Gillar

Kommentarer

Anki Ö Broo
,
Undrar om jag gick till samma kvinna. Hon hette också Susanna, eller Susanne.
Väljer alltid att läsa dina inlägg när jag har tid för vill inte missa något av dina fina ord och klokskap. Du vet Pernilla, du behandlar nog inte bara dig själv utan många av oss. Tack 💕
Majvor
,

Tycker du är för härlig <3<3<3

Här kommer några supertips från mig <3

https://campadre.se/tipsa/7817?utm_source=mgm&utm_medium=sharelink&utm_campaign=7817

Eller min favorit:

https://invite.bestsecret.se/VZS-8D3-K3M?c=se&utm_campaign=copylink_invitation&utm_medium=copylink&utm_source=invitation&utm_content=registration

Jag handlar genom denna sidan för att få pengar tillbaka:

www.refunder.se/b/Spara50länk