DAG 3

[Igår, måndag]

Jag vaknar som vanligt när det fortfarande är mörkt ute, men idag stiger jag upp ändå, utan att snooza, jag känner mig glad & utvilad!

Den första tanken som slår mig när jag står och gör i ordning min morgonkaffe är:

”Nu får det bli ett slut på all denna ensamhet, långsamhet, djupa tankar och flum-flum. Nu har jag gjort den biten i två dagar - duktiga jag! Men fy så nedstämt det varit! Min tredje dag skall bli annorlunda och ikväll kommer jag att skriva i min dagbok att jag har haft en fantastisk dag!”

Jag bestämmer mig för att bjuda hem två härliga tjejer idag, Helene får komma på förmiddagskaffe [det kom vi överens om redan i helgen] och Valla på eftermiddagskaffe. Jag tar en tuk-tuk till German Bakery och ber chauffören vänta så länge jag springer in och köper nybakade kokoskakor & cheesecake...

Helene kommer upp till mig tidigt på förmiddagen och vi sitter och pratar och dricker kaffe så länge att hon glömmer bort tiden. Anton får komma upp och hämta henne och påminna om att de har en inbokad träningstid som hon håller på att missa. Vi hann ju inte prata nånting alls känns det som, fastän hon nog var här ett par timmar, så vi bestämmer att vi får ta vid där vi slutade nästa gång vi ses.

Helene är betydligt yngre än mig och vi kommer fram till att hon föddes det år jag & Patrick förlovade oss, men det spelar ingen som helst roll. Här på Lanta är vi en enda stor familj och umgås alltid över åldersgränserna, det är det mest naturliga i världen här och jag älskar det! Vi är intresserade av varandras livshistoria och vet att vi har mycket gemensamt trots olika åldrar, för att vi alla har sökt oss hit till värmen och gett upp saker där hemma för att kunna vistas i denna gemenskap med likasinnade på denna underbara ö...

Jag känner för att skriva några små texter idag och sätter mig ner i utesoffan på terassen. Efter en stunds skrivande blir jag lite småhungrig och går ner till stranden. Jag känner för att äta lunch på Maya Lanta idag, hotellet där vi bott ett par gånger förut och som alltid ger mig en speciell, härlig känsla när jag går förbi där. Patrick & jag bodde där för något år sen när vi flög ner för bara en vecka och den veckan är mycket speciell för oss båda ❤️

Ägaren Na känner genast igen mig när jag slår mig ner i den tomma restaurangen på stranden framför hennes hotell och hon ler hjärtligt mot mig. Jag frågar henne hur säsongen har varit för dem och hon ser genast lite bekymrad ut, men sen spricker hon upp i ett stort leende igen och säger att nästa år kommer att bli ett bra år för de är redan nästan fullbokade inför högsäsongen. Jag uttrycker min glädje över det till henne och säger att jag önskar henne all lycka & framgång...

Jag sitter länge och äter min lunch, säkert ett par timmar, och jag låter minnen från hotellvistelserna här dyka upp. Så fina minnen... Senast vi bodde här var vi hela familjen samlad och den gången var också Bianca med, för jag ser framför mig hur hon och Cornelia ligger och fnittrar bredvid varandra, på varsin solstol i skuggan vid poolen. Jag minns till och med hur deras badkläder såg ut. Nu ser det exakt likadant ut framför mig, men alla solstolar är tomma och jag ser inga hotellgäster...

Jag går tillbaka till Slow Down längs stranden och möter Valla och deras fina döttrar på volleybollplanen. Jag berättar att jag är hemma resten av dagen nu, så det är bara att komma upp till mig när som helst. Det är inte som hemma, när man alltid bestämmer en exakt tid...

Jag tar en dusch och lägger mig ner i sängen och läser en stund. Det knackar på dörren och där står Valla med sitt härliga leende och händerna fulla med godsaker i en brun papperspåse och två glas vin! Hon har med sig en god ost, salta kex, vindruvor och nypoppade pop corn! ”För du skrev ju på bloggen att du saknade doften av Monikas pop corn!” ❤️

Det är lätt att prata med Valla, vi har så mycket gemensamt fastän vi ändå levt så olika liv på vägen hit där vi är nu. Vår Vincent och deras Elina är lika gamla och har gått i samma klass här på Lanta. De fyller båda 15 i år och vi pratar om hur vi bäst kan finnas till för dem och vilka utmaningar vi står inför. Det blir en mycket givande pratstund och jag tänker att vi också får ta vid där vi slutar när vi ses på Gotland i sommar...

Ligger länge på utesoffan denna kväll och bara njuter! Jag tänker på dagens fina möten & samtal och vill tanka mig länge, länge med den välgörande värmen som gör mig så gott... Imorgon är det en ny dag, min sista här på ön för den här gången. Undrar vad jag överraskar mig med då?

[Bilden är från vår uteterass här på Slow Down där vi vistas största delen av dygnets timmar]

Gillar

Kommentarer

Cindy
,
Hej, altså låter så skönt att vara där du är.. vad krävs för att kunna leva där? Hur mycket kostar det? Skolgång för barn, vad och hur söker man och hur funkar det? Skulle vara Så skönt att få bryta ekorrhjulet man e fast i...