DAG 4


[I tisdags]

Jag vaknar när det fortfarande är mörkt ute, kliver upp och dricker mitt viktiga morgonvatten medan jag gör min kaffe. En dag här i paradiset kvar, en dag. Ikväll flyger jag hem. Det är som de säger, att tiden går så mycket långsammare när man är ensam. Dessa 4 dagar har känts som en vecka, minst. Det har varit lärorikt & nyttigt för mig att vara själv här på ön och fastän de två första dagarna präglades av nedstämdhet & självvald ensamhet var de också så fina på något obeskrivbart sätt...

Jag bestämmer mig för att börja packa ihop mina saker redan nu på morgonen, jag vill ha det undanstökat så att jag bara kan njuta resten av dagen. Jag pysslar på i nån timme och piffar samtidigt till våningen lite extra så att den skall se inbjudande ut inför kommande hyresgäster...

När jag är klar med min packning går jag ner till hälsobaren och tar min sista Local Green shake för den här gången och begär om så mycket ingefära det bara går att sätta i. Jag avnjuter sen den starka shaken med vännerna som samlats i utebaren under tiden. Jag kramar hejdå till Patric och hans resesällskap som ska dra vidare till Phi Phi några dagar för att sen semestra i Phuket en månad [Patric har nog varit på Lanta sen oktober/november, typ]. Jag ler för mig själv, ”semestra” i Phuket, det låter så roligt. Till Phuket, Phi Phi eller kanske Koh Lipe drar vi Slow Downare för att semestra. På Lanta l e v e r vi, arbetar, bor och är lyckliga, men vi kallar det inte för semester, för semestrar gör vi någon annanstans, bland turister...

Agneta dyker upp och frågar om jag vill äta lunch med henne, Valla & Jocke som satt sig ner i utebaren och det vill jag såklart. Jag beställer in den goda Kycklingburriton som är nätt & jämnt för stor för mig att orka äta upp, men jag tänker att jag behöver ladda ordentligt inför den 24 h långa hemresan [jag har aldrig gillat flygplansmat särskilt mycket, om man ens kan kalla det mat vissa gånger?] Vi har en mysig lunchstund tillsammans och sen går jag upp till receptionen för att säga hejdå till tjejerna där, Nat och Sao. Vi kramar om varandra och säger ”Take care” [I Thailand säger man också alltid ”See you next time” vare sig man vet om det blir en sådan eller inte, och jag tycker det är så gulligt, för det är ju ganska självklart att man ses om det blir en nästa gång, det är som om Thailändarna tänker att det alltid blir en nästa gång, det gillar jag.] När jag går ut från receptionen hör jag att en av dem harklar sig och säger högt ”I love you!” Jag blir förvånad & rörd och vänder mig om. ”I love you, too!” säger jag leende tillbaka med stor tacksamhet ❤️

Jag går och säger hejdå till tjejerna vid tvätteriet vid vägen. Jag har lämnat in vår tvätt där i många år nu, och fastän de kan bara några få ord på engelska så har vi ändå en sorts vänskapsrelation - visst är det fint? Den ena tjejen har en liten son i 5-års åldern som alltid står och tittar leende på mig med stora ögon och varje gång känner jag ett sting i hjärtat för att jag inte kan prata med honom. Jag tänker alltid: ” Nästa gång ska jag ha lärt mig någon Thai-fras utantill som jag kan säga till honom när vi ses igen...” Alla T-shirts & shorts som Vincent växt ur under åren vi varit på Lanta har jag tagit med mig till killen och han blir lika glad varje gång [fastän de alltid är några storlekar för stora eftersom Vincent är så mycket äldre, men det tycks inte spela någon roll]. Mamman blir alldeles till sig över några H&M t-shirts, för det är dyra kläder för dem. I så olika världar lever vi, fastän vi ändå delar så mycket som mammor...

Jag njuter och tankar ljus & värme i skuggan på vår terass de sista timmarna och nu behöver jag börja titta på klockan igen, för att inte missa bilen som ska hämta upp mig en viss tid för att ta mig till flygplatsen i Krabi. Jag märker hur stressad jag blir av att ha en tid att passa och tittar på klockan stup i kvarten, fastän det är flera timmar kvar tills bilen ska komma. Jag tänker att det är nog därför vi är så stressade i vardagen, för att vi hela tiden ligger före i tiden och kollar klockan jämt & ständigt för att ha koll på allt inbokat vi har för oss...

Flygresan hem går bra och jag sover nästan hela tiden, tack vare att Patrick lyckats fixa en fönsterplats åt mig långt bak i flyget med ledigt säte bredvid, lyx! När vi landat på Arlanda tidigt på morgonen småspringer jag ut för att hinna med den tidigare flygbussen och där står han vid utgången, den stora kärleken i mitt liv, med en stor bukett röda rosor och omfamnar mig ❤️

[Bilden är från Phi Phi, för några veckor sen, när Patrick & jag tog en dagstur till denna vackra ö - det borde vi göra oftare! Kan du se hur lycklig jag är?]

  • 8 846 visningar

Gillar

Kommentarer

sqquash
sqquash,
Gud vad skönt!
nouw.com/sqquash