Damen i hissen ❤️

Det är en solig och varm höstdag i oktober och jag tar som vanligt hissen ner till vårt lummiga bostadsområde efter en kort promenad till vårt närliggande Ica. Jag får sällskap av en äldre dam i hissen, som liksom jag har svårigheter att gå i trappor. Vi hälsar på varandra och hon frågar mig när jag blev opererad i benet. Jag funderar en stund på vad jag ska svara, om jag ska säga som det är och ta den långa versionen, eller om jag bara ska mumla något. Jag bestämmer mig för att berätta som det är, att jag nyligen blivit hjärnopererad och att det kraftigt påverkat min gång...

Hon lyssnar uppriktigt på vad jag har att berätta och ställer många följdfrågor. Det förvånar mig att hon är så intresserad av min sjukdomsresa och efter en lång pratstund kommer det fram att mannen som hon precis är på väg att hälsa på också har malignt melanom och har visat sig bli hjälpt av samma immunterapi som jag får, trots större spridning än mig.

Samtalet vi har är mycket givande och det övergår så småningom till att vi pratar om vardagen och vad vi har haft för oss i sommar. Den trevliga damen, min nya vän, berättar att hon vistats på landet med sin man hela sommaren, lite mot sin egen vilja. Hennes man sen många år älskar livet på landet medan hon är mer av en stadsråtta, som hon skämtsamt säger. Hon berättar att de har en liten söt hund som följer efter hennes man vart han än går och de två trivs så bra tillsammans där på landet...

Jag frågar hur hon får tiden att gå om hon inte trivs så bra på landet och då ler hon finurligt mot mig. Hon berättar att hon ständigt hittar på nya projekt åt sin man och jag ler igenkännande. Hon berättar med kärlek i blicken om de igelkottar hon börjat ta hand om där på landet som kommer tillbaka år efter år. Det är fråga om ett väldigt stort antal igelkottar!

Det var faktiskt på grund av dem som hon bröt foten i början på sommaren, eftersom hon gick över ängen i egna tankar och för ett ögonblick glömde bort att hon bett sin man bygga en ny hage åt de små liven...

Jag frågar hur många igelkottar det rör sig om och hon berättar att det varierar, men att de är väldigt många och att hon ger dem ett eget namn. Varje igelkott döper hon. Jag undrar hur hon kan skilja dem åt och hon ler mot mig.

-Jag målar deras naglar i olika färger, berättar hon finurligt.

Tänk, att man kan lära känna en ny person och ta del av en annan [vilt främmande] människas liv, bara genom att säga ”Hej” i en hiss, i stället för att titta ner i golvet eller vända sig bort...

Vi kramar om varandra och ber varandra ta hand om varann och hon lovar krama om sin vän som hon är på väg att hälsa på, han som verkar bli helt tumörfri tack vare immunterapin.

Det är Vändagen idag, Alla hjärtans dag, och därför ville jag dela med mig av det här mötet. Jag vill uppmuntra dig att ta vara på människorna i din omgivning, även dem du bara flyktigt möter och inte känner ❤️

[Bilden tog jag i augusti 2018 när vi var och hälsade på Bianca i Lund]

  • Livet
  • 10 958 visningar

Gillar

Kommentarer

StenhagenBettan
Siv
,
Så härligt.. dessa människomöten som uppkommer slumpartat o kan bli nåt alldeles speciellt o vackert! ❤️