Den bästa julklappen

[24.12]

Jag vaknar tidigt och hela huset sover. Jag ligger kvar en stund i sängen och beundrar skenet från den stora mörkröda pappersstjärnan som lyser så vackert i vårt lilla sovrumsfönster. Jag njuter så av att vara hemma...

Jag drar på mig mina julröda velourbyxor och tassar tyst nerför trapporna till köket. Köttbullsdoften från igår kväll dröjer sig kvar i huset och jag känner mig stolt över att vi tillsammans fick ihop tre satser av Tinas köttbullar. Vi har gjort hennes [mat-Tinas] fantastiskt goda köttbullar med ansjovis & dill ända sen barnen var riktigt små och det blir ingen jul utan dem. Jag gläntar på kylskåpsdörren och tar några i handen...

Jag sätter mig i soffan och går igenom julklapparna i huvudet, lite väl sent att göra det nu, tänker jag och ler... De flesta är redan inslagna och ligger prydligt och väntar under granen, men några saknar ännu julpapper & röda sidenband.

Snart vaknar Patrick och han kommer då att gå direkt till vardagsrummet och sätta på den Julskiva som enligt tradition skall spela ur högtalarna när barnen kliver ur sina sängar, Peter Jöbacks Jul. Vi har spelat den varje julafton sen barnen var små och de vet att när de hör Peters stämma på julaftonsmorgon, då är det dags att stiga upp och gå och sätta sig framför den tindrande granen och vänta på att vi börjar öppna julklapparna tillsammans...

Stunden tillsammans framför granen är nog den bästa på hela dagen. Vi öppnar ett paket åt gången i lugn & ro och bara myser. Tiden står stilla och vi har inte bråttom nånstans. Vi njuter bara av varandra och stunden som är...

Några timmar senare kommer mina fina föräldrar och firar jul med oss. Mamma har med sig julskinka och lite annat smått & gott och vi njuter av julmaten ända fram till Kalle Ankas Jul när vi sätter på kaffepannan. Vi har inte firat jul hemma hos mina föräldrar sen min bror dog för 15 år sen. I början var hans plats vid julbordet så påtagligt tom, så kände vi nog alla... Sen har det bara blivit så att vi firar hemma hos oss så att barnen får vara hemma i stället för att köras runt på vägarna på självaste julafton, det har känts bra att undvika det. På kvällen firar vi jul med Patricks föräldrar och systerfamilj och då äter vi massor av god julmat igen och bara myser...

Barnen sover alltid över hos farmor & farfar på julafton och vi föräldrar far hem. Jag ser många julnätter framför mig när barnen var små och Patrick & jag vandrar hem i den kalla vinternatten. Vi går hand i hand och småfryser och tittar upp mot himlen & stjärnorna. Vi pratar oavbrutet om barnen och deras julglädje och har inga bekymmer i världen. Vi är bara i stunden och ser fram emot en natt på tumanhand...

Nu har vi nyss kommit hem efter ännu en fin julafton och jag sitter i soffan och dricker lite rött och äter alldeles för många chokladpraliner [varför finns det två våningar på chokladaskarna?] Jag blickar tillbaka på dagen som varit och känner bara stor tacksamhet ❤️ Jag tänker att den bästa julklappen jag fick är oslagbar och så vacker att jag knappt kunnat ta den till mig än...

Den kom på posten. Patrick hämtade in den på förmiddagen och undrade vem den var från. Det var ett vitt litet kuvert med ett vackert kort inuti, ett utsirat vitt kort med en rosa ros på framsidan. Jag har ingen aning om vem avsändaren är, men jag läser högt:

”Kära Pernilla,
Jag vill tacka dig för din intervju i Kyrkpressen! Genom den är du min skyddsängel! Jag hade ett konstigt födelsemärke på vristen, och p.g.a Din berättelse kontaktade jag läkare. Enligt läkaren kom jag i tid ...”

Jag läser raderna om och om igen och glädjetårar rinner nerför mina kinder. Enligt läkaren kom jag i tid... Enligt läkaren kom jag i tid... ❤️

  • Livet
  • 17 985 visningar

Gillar

Kommentarer

StenhagenBettan
StenhagenBettan,
Emma
Emma,
Alltså så fint!
emmaforss.com
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229