Denna dagen ett liv


Igår måndag 25.2

Denna dagen ett liv. Jag har alltid älskat den frasen från Saltkråkan, ända sen jag var riktigt liten. Jag förstod inte betydelsen då, men jag älskade orden. Hur kan en dag vara ett liv? Det har jag funderat på många gånger. Nu vet jag.

Vi är i vårt eget lilla paradis här på Koh Lanta. Vi stiger upp tidigt och skickar iväg Vincent med skolbussen. Det kommer att bli en lång solig dag på en segelbåt med bästa Lantavännerna, så jag dricker en extra stor kopp kaffe och packar ner många plagg i ryggsäcken. Vi går ner till restaurangen och Pigge välkomnar oss med varsitt glas bubbel, det första av många denna magiska dag. Vi äter frukost tillsammans i utebaren och dagen kunde inte börja bättre. Om en stund möter fler upp och vi skålar för en dag som vi alla redan vet kommer bli helt underbar. En dag på havet på en gammal segelbåt som är som tagen ur Pippi på de sju haven. Vi kallar henne Hoppetossan...

Hur mycket kärlek kan det rymmas på en gammal segelbåt som åkt jorden runt två gånger? Mycket! ❤️ Våra liv här på ön är så sammanflätade. Ingen av oss kände varandra från början och nu delar vi så mycket. Vi delar våra liv. Vi bär alla på glädje & sorg. Besvikelser & uppvaknanden. Och vi delar frikostigt med oss av allt. Vi är trygga i varandras sällskap och vi bjuder väldigt gärna på oss själva. Vi som är här har valt bort en del av livet där hemma för att kunna vara här. Vissa har offrat mer än andra, men vi har alla offrat något och gjort ett medvetet val. Vi är likadana. Vi är av samma skrot & korn. Vi lever i nuet och tar ingenting för givet. Vi öppnar upp våra ögon inför den andres livsresa och lär oss av varandra på vägen...

En hel dag på turkosgrönt vatten tillsammans med de finaste av människor är som att befinna sig i en dröm. Det är en dröm, fast ändå verklighet. Vi pratar, simmar och äter Red snapper till lunch. Vi skrattar, gråter och stämmer in i trubaduren Davids sköna låtar, till tonerna av hans gitarr under den klarblå himlen. Hela dagen är som en enda lång dröm som jag inte vill vakna upp ur...

Igår var jag en i gänget. Som vanligt. Hela dagen. Såsom jag alltid är med vännerna på Lanta. Igår var jag precis som alla andra. Jag var mig själv, inte min cancer. Jag älskade gårdagen. Varje liten sekund av den.

Vad är det som gör en dag till ett liv? Nu vet jag det. Det är allt den rymmer. Gårdagen innehöll så mycket allvar. Så mycket glädje. Så mycket kärlek. Lite sorg. Och så mycket vänskap. Undrar vad jag gjort för att förtjäna detta? Jag vet inte. Men det jag vet är att jag var mig själv igår. Hela vägen. Jag gav allt jag hade att ge till alla runtomkring mig. All min innersta kärlek, och det är det finaste man kan ge ❤️

Gillar

Kommentarer

Cassiezenkert
Cassiezenkert,
Superfin blogg 😊
nouw.com/cassiezenkert