Det sker nu!!

[Igår, sen eftermiddag]

Jag sitter och vilar mig i högläge en stund i sängen, lutandes mot några sköna, uppuffade kuddar och pustar ut. Cornelia, Patrick & jag har precis packat bilen full med grejer och tömt halva källarförrådet på inredningsprodukter [de sista grejerna som finns kvar efter att vi hamnade att stänga vår butik här i Stockholm pga min cancerbehandling de första dagarna i februari]. Om några timmar tar Patrick båten till Finland för att i helgen bygga upp årets viktigaste monter för vårt företag på den stora inredningsmässan Habitare i Helsingfors. Det har krävt all vår vakna tid & energi den senaste veckan att planera & förbereda det jobb som han nu på egen hand hamnar att göra själv, pga min operation. Vi var båda på väg till mässan och hade sett fram emot en rolig jobbvecka tillsammans i huvudstaden. I vanliga fall bygger Patrick upp montern från scratch under två dagar och jag inreder den sen med våra produkter den tredje dagen. Nu hamnar Patrick att göra allt detta själv under knappt två dagar för att hinna med ett sent flyg tillbaka till Stockholm kvällen före min operation [på tisdag]. Allt är planerat på minuten de närmaste dygnen och om bara ett par timmar kör han ombord på båten. Precis när jag sitter och pustar ut i sängen och ser Patrick samla ihop de sista grejerna i sin resväska, ringer min telefon och displayen lyses upp med ”Okänt ID”...

Det är min nya kontaktsjuksköterska på neurokirurgiska avdelningen som frågar hur jag har det. Jag svarar att jag mår bra och att allt känns bra. Vad skönt, säger hon.

-Vet du, Pernilla. Det har hänt några grejer här den här veckan som gjort att operationstiderna ändrat lite och vi har nu fått en öppning i vårt schema. Vi tänkte direkt på dig och vill nu erbjuda dig din operation redan nu på fredag, dvs du läggs in redan i morgon bitti...

Allt snurrar och jag ser Patrick stänga locket och dra fast dragkedjan på sin svarta resväska. Han är på väg snart och jag blir opererad nu!?

-Hur känns det, Pernilla? Blir det bra, tror du?

Jag hinner tänka många tankar under de närmaste sekunderna och jag känner bara att jag inte kan släppa iväg Patrick nu. Det vi planerat in i minsta detalj under den senaste veckan, efter att min tumörblödning inträffade, kastas nu omkull... Vi har förberett allt så att Patrick kan vara med mig på sjukhuset hela operationsdagen och även dagen efter, för att sen flyga tillbaka till mässan i Helsingfors och ta hand om kunderna...

-Oj, hör jag mig själv säga. Ni vill lägga in mig redan imorgon bitti?

Jag möter Patricks blick som förvånat tittar upp från vardagsrummet och han nickar. Det ordnar sig! säger han direkt till mig med sin trygga, fasta röst.

Och det gör det såklart. Allt världsligt löser ju sig på ett eller annat sätt, alltid. Vi får nu tro att det är en mening med att min operation blir av så många dagar tidigare än planerat och besparar oss den psykiskt påfrestande väntan som vi upplevt som väldigt jobbig. Att vi planerat in allt världsligt runtomkring oss i minsta detalj för att få det att klaffa är en annan sak. Det löser sig.

Om det är något vi lärt oss genom vår ofrivillga cancerresa så är det att anpassa oss till nya situationer! Ni skulle inte tro mig om jag berättade för er vilket kontrollfreak jag var tidigare. Jag valde att vara spindeln i nätet i företaget och hade stenkoll på allt. Jag hade svårt för att delegera uppgifter till andra och ge andra ansvar och jag ville inte lämna något åt slumpen, så jag planerade alltid in allt långt i förväg, på mitt sätt, in i minsta detalj...

Men sen kom cancern för 3,5 år sen och resonerade förnuft med mig. Allt jag tyckte varit livsviktigt i livet hitintills föll nu ner platt framför mig på marken och saknade värde. Alla timmar jag tidigare avsatt på detaljrik planering av själva livet blev nu fritid - Fri tid att leva och ta dagen som den kommer, utan att planera in så mycket mer än att få vakna, andas in den nya morgonluften och få ta del av löftet om en ny dag och göra det allra bästa av den ❤️

Detta gäller även idag. Jag promenerar nu som bäst till Karolinska med en liten svart läderväska på armen. Patrick tog båten över till Finland igår kväll som planerat, men redan ikväll tar han ett flyg tillbaka hit till Stockholm för att kunna säga Go’ Natt till mig på sjukhuset ikväll och finnas nära mig hela dagen imorgon när jag blir opererad.

Min väska är packad med det nödvändigaste jag behöver en tid framöver, dvs tandborste, mina mediciner, min bibel och några bra böcker. Resten är nu i Guds trygga händer och jag ser fram emot att vakna upp ur narkosen imorgon och njuta av första kaffekoppen efter operationen som de bjuder mig på så småningom. Ser också fram emot känslan av tacksamhet. Känslan av att det är över och har gått bra. Känslan & vetskapen om att de tagit bort den onda tumören i mig. Känslan av att Allt är väl ❤️

[Bilden tog Cornelia av mig i Malaga för bara några veckor sen. Vi hann bara vara hemma i Stockholm några få dagar efter resan när min hjärntumör bestämde sig för att börja blöda och jag är så tacksam för veckan vi hann få i Spanien tillsammans med familjen]

Gillar

Kommentarer

Sandra
,
Hej Pernilla! Jag har följt din resa här via din blogg rätt länge (den enda bloggen jag läser faktiskt), det är säkert många med mig som kanske inte är så duktiga på att kommentera här men som tänker på dig ofta och ber för dig/er. Kram ❤️
Resfredag/Annika,
Tänker på dig och er, och ser fram emot att få läsa dina uppdateringar snart igen. Varma kramar från mig och Tobias! <3
www.resfredag.se
Pamela
,
Tänker på dig och ber och hoppas att allt ska lyckas bra ❤
Milla
,
Lycka till imorgon <3 Din blogg är den enda jag läser för tillfället och jag hoppas jag får läsa den läääänge än....
DeOliveira
DeOliveira,
❤️✊🏼
nouw.com/deoliveira
Monica Kock
,
Tänker på dig!
Julia
,
Ber för dig/er! ❤
Desire Sundström
,
Styrka till er alla🌸
Hanna,
Du kommer finnas i mina tankar imorgon! Lycka till Pernilla <3 Du skriver så fint om din kamp! Och jag hoppas verkligen att allt nu går vägen och du snart kan konstateras frisk igen.
sevendays.vasabladet.fi/bloggar
Johanna
,
Ber för dig och din familj!