Drömmar ...

Hej fina ❤️

Du som läser min blogg vet nog vad jag drömmer om mest av allt just nu, vad jag längtar efter varje minut, att få bli frisk och titulera mig Tumörfri! Det är såklart min allra högsta & finaste dröm, men tyvärr kan jag inte påverka den själv. Jag funderar ofta på det där, hur lyckligt lottade alla runtomkring mig är, som är friska och kan skapa nya obegränsade drömmar för sig själv, helt bekymmersfritt. Men gör alla det? Det är så viktigt att drömma, visualisera och våga jobba mot de genuina drömmarna som vi går omkring och bär på inom oss...

Jag sitter igen en gång på en av de välbekanta stolarna på laboratoriet och hon radar upp provrören framför mig. Jag reagerar knappt på det stora antalet rör längre och lutar mig i stället bakåt i stolen för att förbereda mig på många stick, som vanligt. Jag känner den stickande lukten av de starka desinfektionsvätskorna i rummet, vätskorna som förmedlar mina sinnen om vad som är i görningen. De flesta sköterskor jag stöter på säger att mina vener är så tunna och att de har börjat krypa undan när de skall sticka mig, som om de kände på sig vad som är på gång.

Mina armveck är vissa dagar så sönderstuckna vid det här laget att vissa sköterskor t o m ryggar tillbaka när de ser hur jag ser ut. Men armvecken är de minsta av mina bekymmer just nu och de bekommer mig inte längre. Det hör till min vardag att de är tvungna att sticka mig många gånger förrän de får den blodmängd vi behöver, så många gånger att antalet försökstick för en sköterska ofta överskrids vilket innebär att jag får gå ut i väntrummet igen och invänta en ny sköterska eftersom de bara har max tre försök på sig att lyckas, så är reglerna. Jag kan denna procedur utantill vid det här laget och vet hur det fungerar, men ibland försöker jag ändå övertala någon att pröva sticka mig en extra gång, i smyg, så att jag inte behöver gå ut i väntrummet igen i väntan på en ny sköterska och börja om proceduren från början. Det är en seger som smakar bra, varje gång jag lyckas övertala en sköterska om ett fjärde försök.

Under tiden sköterskan plockar fram resten av stickutrustningen tittar jag mig omkring i det ljusa rummet. Min blick faller på hennes lilla anslagstavla i ljust korkmaterial med några fina vykort på, prydligt uppnålade som ett litet minicollage. Jag studerar de vackra bilderna av soliga bergslandskap med vita alptoppar och frågar henne om hon ofta reser dit.

-Vart då? undrar hon.

Jag ler mot henne och pekar på vykorten som sitter prydligt uppnålade på anslagstavlan. Då tittar hon lite generat ner i golvet och förklarar att hon aldrig har varit där, men att det alltid varit hennes dröm att åka dit och att hon en dag skall göra det...

-Luften ser så ren ut där och bergen är så fantastiskt vackra, säger hon drömmande.

Jag håller med henne och förundras över att hon har så många vykort från ett ställe hon aldrig besökt, har andra personer hon känner skickat dem till henne?

Vi pratar länge om hennes resdrömmar och den största drömmen hon har om att en dag få resa till en grönskande alpby på sommaren med stora böljande fält av färgsprakande blommor och vita bergstoppar i bakgrunden. Det händer något i hennes ögon när hon berättar vad hon drömmer om och ansiktet ljusnar... Hon kan inte sluta le och jag gläds så med henne, jag vet hur viktigt det är att ha drömmar.

När vi pratat om hennes drömmar en lång stund och hon byter arm på mig för att pröva sticka mig där i stället [eftersom venen som nyss fungerade plötsligt bestämmer sig för att ge upp och hon får inte mer blod därifrån], berättar jag för henne hur glad jag är över att immunterapin verkar fungera på mig. Glädjen jag ser i hennes ögon när jag berättar detta och hennes stora leende värmer mig inifrån och ut. Hon säger att hon är så glad för min skull och hon ber mig berätta hur immunterapin fungerar i grunden:

- Jag har inte riktigt satt mig in i det där och jag vet inte hur det fungerar med de där vita blodkropparna, säger hon. Kan du inte berätta det för mig så länge jag tar dina prover?

Så där sitter jag i stolen med armen utsträckt mot denna underbara kvinna och berättar allt jag vet om den fantastiska medicinen Opdivo som jag har glädjen att få. Jag berättar för henne hur den fungerar i min kropp och varför den är så fantastisk, samtidigt som jag bara sitter och tänker på hur fantastisk HON är! Som frågar MEJ, som patient, för att hon vill veta & lära sig mer inom hennes område, utan att tycka att det är något konstigt med det. Vilken härlig & ärlig yrkesstolthet! Att medge att man inte vet tillräckligt om en viss sak och därför låta patienten berätta om sin erfarenhet - Beundransvärt!

Jag går hem uppfylld av enbart glädje & tacksamhet denna tidiga morgon och kan inte tänka på annat än hennes vykort från de vackra alpbyarna. Det blir så tydligt & självklart för mig hur viktigt det är att ha drömmar och att fortsätta drömma trots att målet kan kännas långt borta i tiden. Men det får inte bara stanna vid själva drömmandet, vi måste nog också aktivt visualisera att vi redan är där och börja arbeta mot det. Ingenting kommer av sig självt, men den som har en eller flera drömmar att jobba mot och leva för, lever nog ett mycket rikare liv än den drömlöse...

Sjuksköterskan har vykorten på sin anslagstavla som daglig påminnelse om sitt mål, vad gör du för att komma ett steg närmare förverkligandet av dina drömmar?

[Bilden är från min favoritpool med havsutsikt i Seminyak på Bali. Stället heter Potato Head och här har vi spenderat många kvällar i solnedgången, Patrick & jag, under våra arbetsresor. I januari börjar jag spara ihop till min drömresa som äger rum om 4,5 år - när jag fyller 50. Jag vill bjuda med familjen och uppleva Bali tillsammans med barnen. Tänk när den dagen äntligen är här! ❤️]

Gillar

Kommentarer

StenhagenBettan
StenhagenBettan,
Bali kanske skulle vara något? Du skriver så vackert om dina sjukhusbesök.
nouw.com/stenhagenbettan
Gail Alice
,
Jag är Gail Alice, jag smittades av HIV 2018, jag fick höra av min läkare att det inte finns något möjligt botemedel mot HIV. Jag började ta mina ARV: er, min CD4 var 77 och viral belastning 112.450. Jag såg en webbplats för Dr.JUNGUNU, också såg jag en hel del vittnesmål om honom om hur han använder växtmedicin för att bota HIV. Jag kontaktade honom och berättade för honom om mina problem. Han skickade mig örtmedicinen och jag tog den i 7 dagar efter det att jag gick till kontroll och jag botades. Läkemedlet har ingen sidoeffekt, det finns ingen speciell kost när du tar läkemedlet. Han botar också ALS, HEPATITIS B, cancer, HERPES, DIABETES, UTVIDDNING AV PANIS, Om du behöver din man tillbaka och mycket mer. här. Du kan nå honom på drjungunusolutionspell@gmail.com Eller hans whats-app + 2348032517618.