En resa till Bali

Jag småpratade lite med henne vid lunchen redan de första dagarna här på hjärnhemmet, som jag nu har börjat kalla mitt tillfälliga rehabiliteringshem, där jag kommer att stanna tills på torsdag. Jag gillade henne från första stund och hon har en energi som utstrålar både styrka & skön självständighet. Hon drabbades av en svår stroke för några veckor sen och nu sitter hon framför mig i matsalen i sin rullstol med en svart piratlapp över ena ögat och den coolaste av svarta T-shirts på sig med texten ”Kafka hade inte heller så roligt”.

Hon är så cool, denna fina kvinna i 65-års åldern, och hon säger skämtsamt att hon numera är släkt med Johnny Depp, eftersom hon inte lämnar rummet utan sin ögonlapp. Jag betraktar hennes pagelånga, gråa hår och lyssnar intresserat på vad hon har att berätta. Hon har jobbat med teater & kultur hela livet och har undervisat många studenter i den ädla teaterkonsten. Hon läser mycket och ofta och berättar för mig med inlevelse vilka bokjuveler jag inte får missa i livet...

Vi får en lång frukoststund tillsammans denna morgon och vi kommer in på detaljer i hennes liv som leder oss fram till att hon berättar om hur väldigt tidig hon var med att resa utomlands och utforska världen, redan på 1970-talet. Hon slänger ur sig att hon reste till Bali [som är min absoluta favoritplats här på jorden efter vårt paradis på Koh Lanta] med en kompis i ren Flower Power anda redan 1978 och jag hör mig själv flämta fram: ”Berätta mer och berätta allt!”

Jag sitter som trollbunden när hon tar mig med på sina äventyr. Hon beskriver alla miljöer & upplevelser in i minsta detalj, precis som om det hade varit igår. Hon tar mig med till platser jag inte besökt, men beskriver också bekanta platser som jag känner igen och älskar så mycket. Hon var där 1978 och jag var där senast för 2 år sen, men ändå är våra upplevelser så identiska!

Hon tar mig med på en hisnande moppeutfärd uppe i bergen och berättar hur rädda de hade blivit av att höra att 35 människor hade omkommit pga ett vulkanutbrott som hade härjat bara några dagar innan de kom dit. Hon berättar hur de låg på stranden i sanden sent om nätterna och tittade upp mot den stjärnklara mörka natthimlen, precis såsom Patrick & jag brukar göra...

Hon tar mig med till avlägsna stränder där hon hittade nya vänner som rökte på av någon typ av cederdoftande substans som gjorde dem både glada & förnöjda... Jag lever mig in i berättelserna och ser allt framför mig och vill inte att hon slutar berätta! Hon är en mycket fängslande berättare som väljer sina ord med omsorg, trots att hennes tal & rörelser släpar efter idag p g a stroken...

Jag älskar att ta del av andra människors livsöden - jag fullkomligen älskar det!! Jag ligger i min säng nu och ler, och tänker på hur fantastiskt lyckosam jag är som får ta del av och uppleva alla dessa ljuvliga människomöten som nu tycks fortsätta att komma in i mitt liv, dag efter dag... Finns det en mening med allt detta jag upplever just nu med alla dessa nya människor som fortsätter att dyka upp i mitt liv? Jag tror det ❤️

[Bilden är från Seminyak på Bali för några år sen... Underbara Bali, där jag vill fira min 50-års dag med Patrick & barnen om 5 år. Barnen har aldrig varit på Bali och jag vill vara med när får uppleva Bali för allra första gången!]

Gillar

Kommentarer

Yvonne
,
Så mysigt det är att höra att du verkar komma igen bra efter allt som du behövt utstå den sista tiden! Är en svensk tjej (60+) som är bosatt i skärgården utanför Åbo och har de sista åren haft mycket att göra med TYKS pga en diagnos på Neurosarkoidos för 3 år sedan....det känns lite konstigt att läsa att du gör dina besök i Stockholm men är från Karleby här och att jag gör mina här i Åbo fastän jag är från andra sidan vattnet! NÅväl...vi måste vara ödmjuka för den underbara och skickliga sjukvård vi kan avnjuta i våra resp. länder och antar att du liksom jag kommit till insikt i att det enda vi kan göra är att lita på dem! Jag skickar dig massor med styrkekramar och både hoppas och tror att du snart är rehabiliterad och kan få komma hem till de dina igen! Det är så fint att läsa vad du skriver och jag längtar efter varje nytt inlägg!
StenhagenBettan
StenhagenBettan,
Vilken underbar frukoststund ni fick tillsammans
nouw.com/stenhagenbettan