En tisdag i maj


[Igår, tisdag]

Jag vaknar tidigt av att Vincent ställt in sitt alarm på tidigare än tidigt. Han har en viktig SO-presentation idag och var uppe halva natten för att repetera föredraget. Jag slumrar till i omgångar under morgonen och hör mig själv ropa ”Lycka Till” när han stänger dörren efter sig. En ny dag har börjat och jag är så trött, så trött. Som vanligt...

Jag sover ”lite till” och vaknar kl 11 när det är dags för min medicin. Jag sover ytterligare 1,5 h till och kravlar mig upp eftersom jag har en tid till psykologen idag. Det ser jag alltid fram emot.

Jag tar bussen till Karolinska denna varma sommardag. Jag hade gärna promenerat i solskenet, men är så utmattad & trött. Jag iakttar alla lättklädda Stockholmare genom bussfönstret och konstaterar att sommaren äntligen är här. Jag njuter av att få bära min puderfärgade tunna sommarklänning idag och matchar den med ett par vita sneakers.

Jag kommer fram en kvart innan min bokade tid och sjunker ner i en av stolarna i det stora väntrummet. Solen sipprar in genom persiennerna och lyser upp halva rummet. Jag är ensam i väntrummet idag och njuter av tystnaden. Hon kommer efter mig vid utsatt tid och jag är så glad över att se henne.

Vi utbyter några ord om den sköna sommarvärmen innan vi sätter igång. Idag pratar vi mycket om mina rädslor inför helhjärnsstrålningen och hur jag kan tänka för att känna mig trygg, när jag ligger där på strålningsbordet. Hon har en lösning för allt. Jag tar också upp mina känslor & rädslor inför framtiden, de har eskalerat sen vi senast sågs. Patrick & barnen är ständigt i mina tankar och det gör ofta ont att tänka på olika scenarion. Jag får hjälp med hur jag ska tänka för att bryta de onda tankemönstren och hon ger mig verktyg att vända oron till kärlek. Jag lämnar Karolinska mycket lugn idag och tänker att jag har världens bästa terapeut!

Jag textar Patrick och hoppar på en buss. Vi bestämmer att vi ses på Vår brygga på Strandvägen. När jag kommer fram till vattnet ser jag honom sitta där redan, längst ut på bryggan. Han väntar på mig. Han sitter där i sina slitna jeansshorts och vita t-shirt och blickar ut över vattnet & båtarna. Jag längtar efter honom fastän han sitter här på bryggan bara en liten bit framför mig. Förlåt, viskar jag tyst för mig själv. Förlåt för att du måste genomgå allt det här vi går igenom ❤️

[Bilden är från Malaga ifjol, men klänningen är densamma.]

Gillar

Kommentarer

Siv
,
.. och han förlåter och skulle med säkerhet säga "Ja❣️" även idag, trots att er gemensamma färd minsann inte visat sig vara flärd! Och vad har du att be om förlåtelse egentligen.. du valde inte färden, ej heller färdkosten, men nog besättningen, dvs Honom! ❤️
Skönt med en terapeut som kan o vet o känner med❣️👍🏼🙂
Johannagrahn
Johannagrahn,
nej men åh, inte ska du be om ursäkt för det. Men jag förstår hur hjärnan går, man vill be om ursäkt trots att det inte är ens fel att man råkat ut för något fruktansvärt. ❤️❤️
nouw.com/johannagrahn