Ett möte med mening

Jag möter henne på Mässkärs brygga i den österbottniska skärgården. Vi är ute med båten en vacker kväll och jag är på väg i land. Hon är som vanligt väldigt solbränd och har nog levt i sin bikini hela sommaren, eftersom hon är så jämnbrun. Hon håller sin dotter i sin famn. Dottern ser ut som en söt liten docka i sin vita klänning & solhatt med spetsdetaljer. Jag blir glad över att hon skyddar sitt barn med kläder.

Det är något år sen vi sågs, så vi pratar lite om ditt & datt innan vi kommer in på min cancer. Det är oundvikligt att prata om något annat med dem jag möter i min hemstad numera. Jag har ju valt att blogga om min sjukdom och vara öppen med den och då är baksidan att hela vår stad och många fler därtill känner till min historia . Jag har blivit van vid att svara på frågor om min hudcancer och jag är glad över att folk är intresserade och har frågor för på så vis får jag ju förmedla mitt viktiga budskap som jag brinner för.

Hon säger att hon läser min blogg sporadiskt, men att hon inte riktigt har förstått alla delar av min sjukdom. Det blir ett långt samtal med många frågor från hennes sida och jag förklarar så gott jag kan och beskriver t o m jobbiga ingrepp jag varit med om för henne [eftersom hon frågar och vill veta].

Efter en halvtimme säger jag att jag tyvärr måste gå vidare och tackar för vår pratstund. Då säger hon med tydlig röst [efter allt jag berättat för henne om malignt melanom, jobbiga operationer etc]:

-Men man vill ju bli brun!

Det är som om luften går ur mig, bokstavligen. Har hon inte lyssnat på nånting jag sagt? Har inte mina cancerupplevelser varit tillräckligt bedrövliga & skrämmande? Det var ju hon som ville veta, hon som frågade. Det känns som om jag vikit ut mig och blottat hela mitt liv - för vad? Ingenting!

Jag blir så otroligt sårad & ledsen och jag mumlar något otydligt till henne och går därifrån. Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag börjar storgråta. Jag kan inte stoppa gråten, jag blir så genuint ledsen. Jag gråter länge.

När jag går tillbaka till vår båt, som ligger förtöjd längst ut på bryggan, är jag tillbaka i verkligheten igen och då slår det mig! Jag får en riktig aha-upplevelse. Det är det här jag ska jobba för. Det är ju personer som hon som är min målgrupp. Precis de. Men för att nå henne och många andra måste vårt skönhetsideal av idag förändras. Det måste börja anses vara lika ”fräscht” och ”hälsosamt” att vara ljusare i hyn som solbränd - och dit har vi långt kvar. Men jag tycker mig ändå börja märka en liten förändring bland solvanor, om än en mikroskopisk sådan, och det är bra!

Jag blev så glad över den positiva responsen jag fick av er läsare efter mitt senaste blogginlägg! Många har tagit kontakt med mig och bett mig rekommendera solkrämer och dela med mig av de krämer jag använder. Det kommer jag också att göra mycket snart, men jag känner ett stort ansvar över att få alla faktauppgifter rätt, så just nu håller jag på att studera den senaste forskningen från Göteborgs Universitet där det framgår vilka ämnen en solkräm inte bör innehålla för att vara trygg. Så tack underbara ni för att detta är viktigt för er - nu får jag tack vare er lära mig massor med nytt ❤️

Ha en härlig fredag!

Med kärlek,
Pernilla

[Bilden är tagen förra sommaren på en av mina favoritbryggor, vid Björkhaga Strandby på Gotland]

Gillar

Kommentarer

Anna
,
Jag har aldrig varit en soldyrkare men efter att ha läst din blogg, ända sedan du började skriva, tänker jag ännu mera på att inte vara i direkt sol.
Cecilia
,
Hej, tack för din blogg. Jag har länge varit försiktig med solen och hög solskyddsfaktor i krämerna är viktigt för mig. Till lust och leda påminner jag mina nu vuxna barn om att huden har ett minne. Och de tycks ha tagit det till sig. Jag vill gärna rekommendera dig boken "Hudbibeln. Förstå din hud - myter vetenskap och goda råd" av Johanna Gillbro (2019). En intressant och läsvärd bok för gemene man. Jag är säker på att du skulle tycka om den och finna den läsvärd. Ett bra kapitel om solskydd fins också. Här länk till en kort intervju med Gillbro. https://www.google.fi/amp/s/amp.svt.se/nyheter/inrikes/experten-sa-skyddar-du-huden-och-brannanhttps://www.google.fi/amp/s/amp.svt.se/nyheter/inrikes/experten-sa-skyddar-du-huden-och-brannan

Ha en fin fortsättning på sommaren och jag önskar dig allt gott.
Cecilia
,
Länken jag postade fungerar inte - detta är rätt länk till intervjun https://www.svt.se/nyheter/inrikes/experten-sa-skyddar-du-huden-och-brannan . H. Cecilia
Carina
,
Jag hör till dem som bor i din hemstad och läser din blogg. Vi känner inte varandra mer än att jag är en kund i er affär. Dock känner jag med dig och din familj som om vi verkligen kände varandra. Har själv genomgått cancer samt har släkting som haft hudcancer. Jag har alltid skyddat mig noggrant med solkräm och kläder. Nu äter jag dessutom Prograf efter en transplantation. Medicinen ökar risken för cancer med nästan hälften. Jag pratar om säkert solande med vänner o släkt. Men så finns då dessa som säger att "ja nog borde man börja smörja" och man vill bara skrika högt. Men de har ännu inte upplevt den rädslan cancern ger. Har man det så "borde" man inte...
Jag ber för att allt ska bli på bästa sätt för dig, kram❤️
Mii8,
Så tragiskt att kvinnan inte kunde ta till sig div historia. Det låter som hon verkligen försökte. Hon frågade, lyssnade och var intresserad, men när det väl kom till att själv göra ett medvetet val, slog hennes spärrar in och hennes försvar tickade in. Jag tror att du gjorde skillnad. Jag tror att du sådde ett frö. Annars hade hon inte reagerar som hon gjorde. Jag hoppas fröet får slå rot och sakta gro till förändring.

Jag har tre döttrar. En är vit som snö, de två andra är pepparkakor. Men sedan barnsben har jag predikat för dem om solskydd och vikten av fysikaliska solskydd som inte är av nanopartiklar och framförallt att man faktiskt blir brun även i skuggan.

Och nu sitter jag här, röd som en kräfta, efter en båtfärd där jag till och med smorde in mig extra under färden. Men jag missade totalt i min beräkning och kände inte heller brännan pga vinddraget. Slarvigt av mig. Oförlåtligt. Huden är vårt största organ. Vår tredje lunga. Det de inte organen inte kan ta hand om, ska ut genom huden.

Din kamp är svår att följa, men ack så viktig. Du har kommit långt i din hantering av din sjukdom, men de flesta du möter är ännu inte där. Men jag är säker på att du lämnar ett avtryck, ett frö, hos alla, även om det inte alltid märks.
www.mitawa.ax
Malin Söderström
,
Siv
,
Ser fram emot att läsa om solcremer! 👍🏼
som det nu är, använder jag ingen, eller kokosolja..
Har alltid varit "rädd" att använda dem, har för många farliga ämnen.
Dvitamin behöver vi, men "brända vitaminer" skadar mer än gör nytta, därför är det lite svårt..
Förstår kvinnans kommentar, vår uppfattning är ju vrängd.. sol"bränd" ser fräschare ut..😳
Nya generationer borde få lära sig nya, klokare sätt, så de får ett sundare beteende i solen!
Solklänningar borde inte vara så små som möjligt med bara axlarna, utan i skön, vid, tunn bomullsbatist med långa, vida ärmar.

Ge inte upp!
samma sak ska sägas många ggr o som skribenten ovanför skrev, du sådde helt säkert ett frö! 🌱 Tids nog gror det!
Hon har ju redan tänkt tanken, eftersom hon valt att skydda barnet..🤔
Mvh, Siv
Linda
,
Det låter som en jättejobbig situation! Men jag tror att du når många fler, som genom din blogg slutat jaga solbränna. Jag har ofta stört mig på min bleka hud, men aldrig tyckt om att sola. Dock känns der verkligen som om jag genom din blogg förstått att det är verkligen inget att jaga! Jag är så ofta jag kan i skuggan och blir jag "tvungen" att vara i solen (tycker om att springa, och man kan ju inte undvika solen till 100% då), är det SPF som gäller. Jag bor i Tyskland, och här får man gratis hudcancerscreening hos hudläkare vartannat år. Tack vare din blogg har jag fått ända ur vagnen och beställt tid till nästa vecka. Du har åtminstone nått mig, big time! Och fastän man ju inte kan veta om man blir/skulle ha blivit drabbad, har din blogg ordentligt minskat risken för mig, eftersom jag förhåller mig annorlunda till solen än förr.
Catrin
,
Det låter väldigt bra att du i den situation du befinner dig i vill och orkar görq något konstruktivt av dina erfarenheter. Sen tänker jag att mötet med di bekant visar på något väldigt allmänmänskligt - att det ofta är så att vi först när vi befinner oss i en svår situation verkligen kan förstå situationen och på allvar ta till oss råd och att använda oss av dessa. Den pågående pandemin är ju ett exempelpå detta. Pandemi-forskare har under det senaste decennite varnat för en allvarlig pandemi såsom vi nu upplever. Ändå har vi - vi som individer och makthavare/politiker - inte förberett oss alls såsom vi hade behövt. Ett liknanade område rör den nuvarande miljö-situationen. Jag lever nära en miljö-forsskare med stora insikter om hur otroligt allvarl krisen och att den kräver att vi som individer och samhällen måste göra stora uppoffringar, för oss själva liksom för kommande generationer. Och ändå blir människot så otroligt provocerade när jag nämner detta - man vill helt enkelt inte avstå från den flygresan till semesterorter och mn vill inte avsåt fråm att köpa det och det eller göra det och det...Mitt bekymer är att jag undrar om människor inte kommer ta detta på allvar förrän vi befinner oss i en akut kris. Och då finns kanske ingte mer att göra.
Länge_leve_skugga
,
Jag har slutat sola helt bland annat efter att ha läst din blogg. Vilken nyans av vitt/brunt min kropp har spelar marginell roll. Det har jag insett tack vare din berättelse. Så alla har inte så kortsiktigt perspektiv som kvinnan du träffade. Tack för en läsvärd blogg.
Emmi
,
Ditt budskap når fram! Första sommaren som jag medvetet INTE solbadat. ❤️ Kärlek & kramar min vän!