Författardrömmar

Hej fina ni ❤️

Tack för era uppmuntrande ord i samband med mitt förra inlägg i torsdags, när jag verkligen kände mig nere. Tack vare att ni så fint delar bördan med mig, mår jag mycket bättre redan.

Jag har i många år gått och burit på författardrömmar [i allra största hemlighet] och den senaste tiden har jag börjat bejaka den sidan av mig tack vare er,
mina fina läsare!

I väldigt många nätter nu har jag vaknat mitt i natten, klarvaken. Jag vaknar, tittar ut genom vårt sovrumsfönster och konstaterar att det fortfarande är mörkt ute, tar upp telefonen och börjar skriva... Det är så den senaste tidens blogginlägg kommit till - nattetid i min säng, när alla andra sover.

Vad gör du själv på nätterna? Sover, hoppas jag. Det brukar jag också göra i vanliga fall, men ända sen mina läkare lade mig på en stark kortisonkur inför hjärnoperationen för att förebygga farlig svullnad efteråt har jag sovit sämre och varit pigg om nätterna, men det har gynnat mitt kreativa skrivande! Och det känns fint att kunna utnyttja tiden på natten, när jag ändå är klarvaken, i stället för att ligga irriterad ett par timmar i onödan och försöka somna om...

Jag läste en bok för många år sen av en kvinnlig amerikansk författare som jag glömt namnet på nu, men det viktigaste budskapet i boken har jag inte glömt. Hon betonade betydelsen av att ta tillvara på livets alla stunder och inte reta upp sig på små, okontrollerbara händelser i vardagen, utan i stället se dem som en övning i att leva ett bättre liv.

Hon gav flera exempel i boken på hur vi kan ta tillvara på oönskade vardagssituationer som uppstår i livet, som t ex långa bilköer, försenade tåg, lång kö i matbutiken osv... I stället för att irritera sig på dessa okontrollerbara tillfällen uppmuntrade hon till att utnyttja denna extra tid vi faktiskt blir tilldelade till att vara tacksam för saker, be en bön eller helt enkelt omfamna den extra stunden vi får av nuet med tacksamhet. Fint, eller hur? Detta har jag gjort i många år nu och mina tidigare frustrationsstunder i vardagen har förvandlats till njutnings- och tacksamhetsstunder i stället...

Jag har alltså skrivit mycket nattetid den senaste månaden och det verkar vara en bra tid på dygnet rent kreativitetsmässigt för mig och det är också tacksamt tyst på natten eftersom resten av huset sover. Men nu kommer jag faktiskt att få många härliga skrivstunder även dagtid, eftersom jag fått möjligheten att vistas i en stor & ljuvlig lägenhet under tiden min fina vän är på resa! Hon uppmuntrade mig att vistas här varje dag för att skriva mina texter i lugn & ro under tiden hon är bortrest och det kommer jag också att göra, varvat med vårt vanliga jobb. Tänk, jag kommer att få sitta på hennes mysiga balkong bland olivträden och njuta av den fina utsikten över de vackra, gamla hustaken och klura ut nya texter, som jag älskar mest av allt just nu! Jag kommer att sitta där bland balkongblommorna och ta ut det sista av hösten, tuggandes på min nötta pennstump medan jag funderar ut nya texter om livet i sällskap av många koppar kaffe under min vågiga, varma favoritfilt som jag tagit med mig. Jag tror faktiskt att jag skulle älska författarlivet! Det känns som att det skulle vara så mycket j a g i det...

Och nu får jag äntligen prova på det, författarlivet, eftersom jag så generöst får låna allt det vi inte har i vår lägenhet, dvs utrymme, balkong & tystnad. Jag behöver detta, precis just nu. Jag kommer med glädje att besöka ”min skrivlya” varje dag nu framöver och bara skriva, skriva & skriva!

Vad jag skall skriva? Det har jag ingen aning om! Det vet jag inte annars heller när jag sätter mig ner för att skriva ett nytt blogginlägg eller en ny text, jag funderar bara en liten stund på vad jag vill dela med mig av just den stunden och sen kommer bara texten till mig på något märkligt sätt. Jag brukar skämtsamt säga när någon frågar mig om hur jag tänker när jag skriver, att jag inte tänker alls eller knappt skriver texten själv, för det känns så. När jag väl sätter igång radas bara orden fram efter varandra, ett efter ett i ett långt flow, och jag vet inte riktigt varifrån de kommer... Ofta när jag skrivit klart en text måste jag själv läsa igenom den sen, eftersom jag knappt minns vad jag nyss skrivit. Så är det faktiskt, hur konstigt det än låter.

Idag vistades jag många timmar i skrivlyan för första gången och jag är alldeles lyrisk. Jag kunde inte ha fått en finare gåva ❤️ Vi får se vad den leder till...

[Jag bad Cornelia komma med som sällskap en stund idag så hon fick se min fina skrivlya, som är många gånger större än vad man skulle kalla en lya, men jag gillar ordet ’skrivlya’ då det påminner mig om varför jag är här. Jag bad henne ta en bild av mig på balkongen så jag får visa er var jag skriver mina texter en tid framöver - visst är det drömmigt vackert!]

  • Livet
  • 10 845 visningar

Gillar

Kommentarer

StenhagenBettan
StenhagenBettan,
VilKen omtänksam och generös vän du har
nouw.com/stenhagenbettan
Petra Slotte
,
Du är en otrolig person Pernilla! ❤️ Jag blir så fylld av glädje över att se hur du lyckas fylla din vardag med så mycket hopp och glädje trots de svåra tider du hälsomässigt går igenom. Gällande dina författardrömmar vill jag bara säga, att du har en otroligt känslofylld, drivande och flytande text som ofta går direkt i hjärtat. Tror fullt på att det här är en rätt väg för dig att gå! 🤗 Lycka till Pernilla, du har många som står bakom dig! ❤️
marietheresel
marietheresel,
Men så fantastiskt! Och vad generöst av din vän 😍. Har ju själv alltid drömt om att bli författare och känner verkligen igen det du skriver om att orden kommer av sig själv. Det är en häftig upplevelse och en riktig gåva. Jag tror du blir en underbar författare. Kram 💛
nouw.com/marietheresel
Morningpages
Morningpages,
Vilket bra tips! Att använde de där små stunderna till något så positivt. Som troligen kommer ha stor inverkan på livet och inställningen. Tack! Och lycka till i allt! <3
nouw.com/morningpages