Han ringde inte idag heller...

[Igår, Torsdag]

Sitter i tåget på väg till Göteborg och ser fram emot två annorlunda arbetsdagar tillsammans med Patrick. Varje år i maj träffar vi Sveriges företagare inom e-handel i Göteborg och det ger oss ny inspiration för vårt arbete...

Jag sitter och tittar ut genom tågfönstret och ser vackra landskap svischa förbi. Men jag kan inte njuta av vyerna idag. Oron gnager i mig och jag väntar bara på att Johan skall ringa mig med besked om vad biopsierna de tog från mitt bröst visar. Denna väntan, jag är så trött på den nu...

Två danska kvinnor i 30-års åldern sitter och pratar med varandra på andra sidan gången. De skrattar i varannan mening och pratar om vad de ska göra i helgen. De har båda militärgröna vårjackor på sig och uppsatt hår i en lös knut på huvudet, de ser lite vilda ut, men på ett vackert sätt. Framför mig sitter ett äldre par och pratar högt på grov skånska. De märker nog inte att de talar högt till varandra eftersom de förmodligen har dålig hörsel båda två. De pratar om vad som skall inhandlas till helgen eftersom kylskåpet står tomt där hemma. Killen som sitter bredvid mig knapprar oavbrutet på sin dator och lyssnar på hög musik som läcker ut från hans stora hörlurar...

Det är en vanlig dag på tåget, tänker jag. En helt vanlig, odramatisk dag för de allra flesta, men en till dag av jobbig väntan för mig. Det gick bra de första dagarna efter biopsin, men nu när jag vet att det borde ha kommit ett resultat blir det jobbigare. Jag börjar bli trött på att vänta på besked nu, det tär på mig, jag känner det. Glada & positiva Pernilla mår inte bra av denna väntan. Den motarbetar mig. Jag vill också sitta på tåget och jobba, prata, skratta eller titta ut på de vackra vyerna som alla andra, men idag stirrar jag bara rakt framför mig, håller telefonen i ett stadigt grepp och känner mig ledsen...

Men det blev en bra dag trots allt som var fylld av intressanta föreläsningar med bl a Alexander Bard & Fredrik Reinfeldt och trots att jag satt i andra tankar emellanåt och höll krampaktigt i telefonen hela tiden, så blev jag riktigt inspirerad av föreläsarna. Kl 17 pustade jag ut, såsom jag gör varje dag, eftersom jag vet att Johan troligen slutat arbetsdagen vid den tiden och först då kan jag lägga ifrån mig telefonen tills proceduren upprepas nästa dag igen.

Han ringde inte idag heller...

[Bilden är från igår då vi trots allt hade en mycket trevlig middag & kväll tillsammans med resten av Sveriges e-handlare]

Gillar

Kommentarer

Anki
,
Känner så igen mig. Kommer brevet idag, kommer dom ringa, var är telefonen, har jag ett missat samtal. Puh, klockan är 17, nu kan jag sluta vänta för idag. 08:00 följande dag...repeat. Har fått aversion mot postlådan och alla brevmed blå text och samtal från hemligt nummer.
Men Pernilla nu är det helg, 2 dagar "utan" paniskt väntande. 2 dagar med vår, vänner, familj och god mat.
Och du, det kommer går bra. Kram 💕