Hela livet i en brun kartong

Jag sitter på vårt mörkröda stengolv i källaren och går igenom låda efter låda som finns staplade i högar framför mig. Vi har skjutit upp detta länge nog nu och kommit fram till veckan [denna vecka] när det bara måste ske. Det ligger minnen utspridda över hela källargolvet och jag är rädd för att kliva på något av dem...

Minnen i form av teckningar & leksaker, babykläder & dagisalster, resesouvenirer & dopgåvor. Våra oanvända bröllopsgåvor i prydliga askar med ett tjockt lager damm på...

Minnen från när barnen var små sköljer över mig varje sekund och jag får kämpa mig igenom varje låda, för att fortsätta vara effektiv, för att bara få det gjort och inte stanna upp för länge vid varje sak. Jag har bestämt mig nu och tänker inte ge vika. Det mesta som är jobbigt i livet är bara ett beslut borta, så även detta. I alldeles för många år har jag varit en samlare och jag har samlat på mig för mycket grejer. Jag har i princip sparat på allt som har med barnen att göra och vi hade också plats för det så länge vi bodde i ett stort hus. Jag har tilldelat prylarna [som bara ÄR just prylar!] för mycket känslor & affektionsvärde som inte är realistiskt, det inser jag nu.

Det är alltid fråga om allt eller inget för min del, så även denna gång. I söndags när vi påbörjade städningen lade jag fram endast en [!] tom, brun flyttkartong framför mig på golvet och bestämde mig för att i den lilla lådan skall alla mina personliga prylar som jag sparar få plats. Allt. [Dvs allt förutom mina kläder och våra gamla foton]. Resten ska ges eller föras bort. Det är så tydligt för mig nu, hur nödvändigt det är att göra detta. Hur viktigt det är med avsaknaden av prylar. Jag får uppleva de lyckliga minnena gång till denna vecka, men sen sätter jag bort de fysiska bevisen av dem. Minnena finns ju ändå kvar inom mig, djupt inne i mitt hjärta... För alltid ❤️

Vi behöver inte spara på hundratals gosedjur, gamla leksaker och prylar för att värdera och minnas fina tider som varit och som vi med glädje delat tillsammans. Vi behöver inte heller alltid minnas varenda liten händelse & detalj, kärleken mellan oss består ändå. Vi får inte vara rädda för att tappa bort en del av oss själva när vi gör oss av med fysiska prylar - det ä r bara just fysiska prylar som inte har någon som helst koppling till våra fina minnen eller värdet av dem. Sakerna hjälper oss kanske att minnas, men de saknar värde i sig.

Vi har uppmuntrat barnen att själva välja ut de käraste leksakerna & prylarna som framkallar fina minnen hos dem och de har själva fått spara och packa ner precis vad & hur mycket de vill. Jag har inte hjärta [eller rätt] att begränsa dem hur mycket de packar ner och vad de sparar [det har ju tagit mig 45 år att komma fram till denna insikt], men jag märker att de förstår och tar till sig av hur vi tänker & resonerar och det hjälper förhoppningsvis dem på vägen att inse vad som är viktigt & värdefullt i livet [och det är definitivt inte prylar!]

Så vad har jag då sparat i min personliga lilla bruna flyttkartong? Vad har jag valt att behålla från ett 45-årigt lyckligt liv? Jag delar gärna med mig av några saker: Den rosa parfymflaskan True Love från vår bröllopsdag för 22 år sen [jag sprayade en liten dusch på mina handleder i morse, drog in den romantiska doften och drömde mig tillbaka till dagen för drygt 22 år sen och fällde en glädjetår...], min ljusblå speldosa från när jag var nyfödd och mina två sönderlästa favoritsagoböcker från min barndom. I lådan finns också kärleksbrev från Patrick som jag sparat och snäckan jag plockade med honom på vår första solsemester tillsammans [jag skrev ”P❤️P Marbella 1994” på baksidan av snäckan med grön tusch redan då, men har helt glömt bort att jag sparat den], Biancas & Cornelias hårlockar från första klippet och alla barnens id-armband från födseln...

Jag uppmuntrar dig idag att göra dig av med lite grejer - det är så befriande!

[Dagens bloggbild hittade jag i ett litet fotoalbum i källaren med bilder från vår Bröllopsresa för exakt 22 år sen, när vi reste runt till olika kontinenter under en månad. Bilden är från Fiji och ön vi bodde på där - så fina minnen ❤️ Vi var väldigt ensamma på ön och bodde i en spartansk bungalow på stranden, tillsammans med väldigt många geckoödlor som också trivdes bra i hyddan med oss...]

  • Livet
  • 12 487 visningar

Gillar

Kommentarer

JLindphotos
JLindphotos,
Det är så svårt och ändå så befriande att rensa...
nouw.com/jlindphotos
Johannagrahn
Johannagrahn,
Så bra inlägg, man behöver inte prylar för att minnas. De viktigaste minnen finns i våra hjärtan <3
nouw.com/johannagrahn
candy95
candy95,
jag hatar verkligen att rensa. Det finns ju liksom minnen till nästan allt jag har 😃
nouw.com/candy95
StenhagenBettan
StenhagenBettan,
Det känns som om livet går i repris när man rensar
nouw.com/stenhagenbettan