Hola Malaga!

Igår på eftermiddagen fick jag min 8:e dos av immunterapin och jag satt och log hela tiden. Mest för att det kändes så bra att få påfyllnad av min mirakelmedicin såklart, men också för att jag 3 h senare skulle sitta på ett plan till Spanien där resten av familjen väntade på mej ...

Flyget var 3h försenat, så typiskt (!) med tanke på att jag var väldigt matt & trött efter behandlingen. Men jag hade turen att få två lediga säten bredvid mig så jag kunde lägga mig ner och sova största delen av resan. Jag somnade till tonerna av härlig 90-talsmusik som ett gäng glada tjejer i min egen ålder spelade i sätet bakom mig [jag har aldrig förr varit med om att någon spelat egen musik högt på ett flygplan, men det var ingen som protesterade så de fick spela på]...

När jag klev ut ur planet i Malaga 02.30 på natten möttes jag av en vägg varm luft eftersom det var 33 grader varmt!! Vilken härlig känsla - speciellt med tanke på den svala flygresan där flygvärdinnorna tycktes vilja slösa med A/C:n och jag låg och huttrade den sista timmen.

Jag följer de gula Taxi-skyltarna med blicken och söker mig ut en bra bit från terminalen där vi nyss landat. Det är mörkt ute, men mycket varmt & fuktigt i luften. Efter en kort stunds promenad ser jag kön av vita taxi-bilar framför mig och en äldre man vinkar in mig i sin bil. Jag har svårt för att åka taxi ensam när jag är utomlands, speciellt nattetid när det är mörkt, och idag är inget undantag. Jag känner mig lite orolig till mods ända tills taxichauffören spricker upp i ett leende och frågar mig vart jag vill. Si, säger han, Plaza de la Merced - Perfecto!

Mannen visar sig vara mycket pratsam & trevlig och han skrattar & gestikulerar i varannan mening. Si, si säger jag och ler, men förstår inte ett dugg av vad han säger, men han verkar nöjd ändå. Han skrattar generat när hans fru plötsligt ringer upp honom och han har på högtalaren. Hon låter bestämd och irriterad och han säger skrattande till mig att han borde vara hemma nu [i alla fall tror jag att det är det han säger, min spanska är inte så bra, men han upprepar ordet casa flera gånger och skrattar]

Fönsterrutorna i taxin är helt nere och den varma nattluften strömmar in i bilen. Mitt hår fladdrar i luftdraget när vi susar fram på den svagt upplysta motorvägen. Så småningom saktar han farten när vi kör in i Malaga. Det är vackra gamla byggnader överallt och de höga stenhusen i varma färger är mysigt upplysta. Vi kör in i flera smala gränder och jag tittar upp mot de vackra höga husen med blomförsedda franska balkonger så långt ögat når. Överallt på trottoarerna går glada partysugna ungdomar i alla åldrar och jag ser t o m några familjer som är ute och spatserar i den varma natten - och klockan är över 3 nu! Underbart, sitter jag och tänker, helt underbart...

När vi kommer fram till torget betalar jag taxichauffören, tackar och kliver ur bilen. Jag känner mig som den unga Donna i den andra Mama Mia filmen, scenen där hon tittar sig omkring, ensam i en ny stad med stor solhatt på huvudet och en resväska i handen. Jag säger Buenas Noches till chauffören och sen står jag ensam kvar på trottoaren med min resväska bredvid mig och min solhatt på huvudet - mitt i den spanska natten. Men jag behöver inte vänta många sekunder förrän jag ser Patrick komma gående emot mig på andra sidan gatan och ge mig en stor varm kram. Han viskar ”Jag har saknat dig” i mitt öra och sen går vi hand i hand till lägenheten vi hyrt för natten...

[Bilden är från imorse när jag vaknade i lägenheten och bubbligt lycklig klev ut på balkongen med utsikt över de smala gränderna...]

Gillar

Kommentarer