Illa bemött

Bemötande - Så viktigt att bemöta & behandla alla med respekt, tycker jag. Idag blev jag illa bemött på Karolinska och det kändes inte bra. Jag reagerade starkt på detta och blev ledsen, trots att jag vet mitt värde och trots att jag inte låter någon trampa på mig i första taget! Hur skulle det då kännas för en osäker patient med lågt självförtroende att bli bemött så här?

Jag fick min 5:e dos av immunmedicinen idag och det jag trodde att skulle bli en fin stund med min sköterska föll pladask. Jag hade sett fram emot att dela med mig av den glada nyheten att mina metastaser krympt i storlek tack vare immunterapin, men i stället blev jag inte bemött som man borde i min situation och det gjorde mig riktigt ledsen.

Den för mig nya behandlingssköterskan jag hade idag såg mig inte alls och var heller inte ett dugg intresserad av mig. Jag var öppen & positiv som alltid och försökte inleda ett samtal, men hon svarade bara kort och var allmänt ointresserad av att höra vad jag hade att säga...

Dessutom var hon väldigt slarvig och jag kände mig inte alls trygg med henne. När tankningen av medicinen var klar ringde det som vanligt i en klocka och hon kom för att koppla ur mig. Hon tittade inte till mig en enda gång under behandlingen eller frågade hur jag mådde, så som de andra sköterskorna alltid gör.

Precis när hon ska koppla ur slangarna tittar jag upp på droppställningen ovanför mig och märker att det finns medicin kvar i påsen! Hon har inte kollat detta [som verkligen är jätteviktigt och som sköterskorna är mycket noga med, så att man får i sig varje dyrbar droppe som är ordinerat för en]. Jag påpekar för henne att det ju ännu ligger medicin kvar i droppåsen och då tittar hon nonchalant mot mitt håll och säger: ”Men vilken tur att vi märkte det då”. VI??? Det var ju JAG som märkte denna viktiga grej och som räddade situationen!!

Jag sitter i behandlingsstolen och undrar om de lagt henne på mig idag bara för att jag är en sån okomplicerad & positiv patient? För att bespara andra, svagare patienter. Jag såg ju ryggen av den snälla sköterskan i korridoren, hon som jag haft de senaste gångerna, och de brukar vilja att man har samma sköterska som känner en, för enkelhetens skull...

Det kan bli ödesdigert med fel personer på fel plats och inom sjukvården borde detta inte få existera. Att kunna se en annan människa och kunna visa ödmjukhet är viktiga grundegenskaper som är viktigare på ett sjukhus än någon annanstans. Men som tur är hör denna upplevelse till ovanligheten och jag tycker ju om utmaningar, så jag tror ändå [efter långt övervägande hela eftermiddagen] att jag ger Fröken Surpuppa en chans till. Hon hade kanske ”bara” en dålig dag, men fler chanser än EN till får hon inte!

[Kände mig tvungen att ta en bild av min arm idag när jag satt och var upprörd under behandlingen och märkte att jag råkade ha mina två favoritarmband med passande budskap på mig just idag: Jag ser dig - armbandet som Bianca har gjort till mig och guldarmbandet med ett vakande öga som jag fick i julklapp av min fina vän Pernille med ett handskrivet meddelande, mitt i vår mest ovissa period av cancerspridningen: ”I’ll keep an eye on you”] ❤️

Gillar

Kommentarer

Malin Söderström
,
💪💪💕
lenakronvald
lenakronvald,
Blä för sura människor i yrken där man arbetar med människor. Hoppas du får en annan sköterska nästa gång, och att denna "suris" bättrar sig.
nouw.com/lenakronvald