Jag har 3 nya tatueringar!

Jag har de senaste åren (före jag fick mitt återfall av malignt melanom) funderat på om jag någonsin i livet kommer att tatuera mig? Jag tycker att jag har en personlighet som skulle passa en tatuering, men samtidigt skulle jag ha väldigt svårt att bestämma mig för ett motiv, eftersom jag är väldigt impulsiv av mig och ändrar mig från dag till dag...

Jag har funderat och tänkt att det ändå är ganska fint att vara helt otatuerad & ”clean” [särskilt nu när majoriten snart verkar ha en tatuering och då blir det ju mer speciellt att inte ha en], men jag har hursomhelst inte vågat ta beslutet ännu, att föreviga mig med något som jag troligen skulle ångra några veckor senare.

I torsdags blev jag dock ofrivilligt & helt överraskat tatuerad - 3 gånger - utan förvarning...

Jag är på strålningsavdelningen på Karolinska och de har precis jutit en form av mig som jag kommer att ligga i varannan dag när jag kommer hem från Thailand och blir strålad i bröstet. Jag ligger på den kalla britsen på väg in i Pet-CT tunneln [de vill scanna mitt bröst för att kolla att guldmarkören de satte in är på plats] när sköterskan säger till mig:

-Andas nu lugnt i några minuter så att vi får spela in din andning och när du kommer ut sen igen så tatuerar vi in dina markörer!

Ni gör vad, sa du? säger jag till henne. Alltså tatuerar, tatuerar? På riktigt? Som blir kvar för evigt? Jajamensan, svarar hon käckt. Vi tatuerar in 3 markörer för din strålning, en mellan brösten och två på sidorna...

Jag måste erkänna att jag trodde att hon skämtade. På pappren jag fick hem på posten före strålningsförberedelserna stod det att jag kommer att bli märkt med en tuschpenna som jag inte ska tvätta bort med tvål & vatten... Men nu är det plötsligt fråga om riktiga tatueringar? Vad har jag missat, liksom?

Jag tror fortfarande att det är ett skämt, ända tills sköterskan visar mig den grova tatueringsnålen och den svarta tatueringsfärgen som hon trycker ut ur en vit tub på en liten plexiglasskiva...

Så nu har jag 3 små ”bollar” intatuerade på mig att stoltsera med på stranden. En mittemellan brösten och två på sidorna av brösten. Lägg sen till ett litet nystan av äkta guldtråd inuti bröstet... Hur unik är inte jag, liksom? Jag behöver nog inte tatuera mig för att känna mig unik, i alla fall ❤️

[Avtrycket av en sjöstjärna i sanden fotade jag på en strandpromenad senast vi var på Lanta och om du sänker blicken nedanför stjärnan ser du ett litet osymmetriskt krabbhål, ungefär så ser mina tre tatueringar ut. De är inte vackra, men unika]

Gillar

Kommentarer

Yvonne
,
Ha det nu så superfint på Lanta.....vet vilket paradis det är! Och om ni inte varit där förr så ta en tripp lite norrut (mot Rahjang) till den underbara Thai-bastun där tillvaron känns helt magisk med ångbastu o örtte tillsammans med så gott som bara Thailändare själva - en härlig dagsutflykt! Och kom sen tillbaka fylld av livskraft redo att ta tag i verkligheten igen - du är en så otrolig inspirationskälla, önskar dig all lycka som finns!