Kärleksfulla handlingar

Jag står i duschen och lutar huvudet bakåt. Det varma duschvattnet värmer min bleka och ärriga kropp. Jag står med vänster arm utsträckt från kroppen, så långt ut jag når utan att det gör ont. Jag vill inte få schampo på det nyopererade såret. Patrick står bakom mig och tvättar omsorgsfullt mitt hår. Hans händer schamponerar varsamt mitt hår länge, länge och jag njuter. Det är en fin känsla & handling...

Man säger att det inte finns något ont som inte för något gott med sig och jag kan nog hålla med om det. När klädde din man på dig dina kläder senast? Eller klädde av dig varsamt när dagen är slut? Det hör nog inte till vanligheten för de flesta, men det är en mycket fin handling. Varje morgon efter min senaste operation har Patrick hjälpt mig med mina kläder och på kvällarna har han fått klä av mig och det är något mycket vackert i det. Jag har bara för någon dag sen kunnat börja klä på mig själv, men det var mycket trevligare när han gjorde det. Jag har nog många gånger tidigare i livet tänkt att vi kommer att hjälpa varandra med kläderna när vi blir riktigt gamla, men nu ville livet att vi skulle få uppleva den ömheten redan nu.

Cornelia har hjälpt mig med att klä på mig min kappa varje morgon före hon far till skolan och vi har gjort det till en positiv stund med glimten i ögat. Varje gång hon hjälper mig med kappan ler vi mot varandra, börjar skratta och sjunger Bonnie Tylers låt Total Eclypse of the Heart, vi sjunger "Turn around, every now and then I get a little bit lonely..." eftersom jag hamnar att snurra runt lite för att få in vänster arm i kappärmen...

Det finns mycket kärlek & omtanke som följer med som en fin bonus mitt i all sjukdom. Om vi vågar visa oss svaga, precis så svaga som vi är och känner oss, händer nånting fint. Vi inbjuder omgivningen att ta hand om oss på ett varsamt sätt, vi behöver inte ens be om hjälp eftersom det är så tydligt att vi behöver den. För mig är det uppenbart nu att Sårbarhet, Kärlek & Sjukdom kan finnas sida vid sida.

Jag har många gånger förundrats över Patricks fina omhändertagande av mig under alla dessa sjukdomsdagar. Han får mig att skratta & le som ingen annan och mitt i vårt mörker drar han ändå ut mig på nya lekfulla äventyr i vardagen. Han ser mig inte som sjuk, han ser mig såsom han alltid har sett mig och det betyder så mycket för mig, eftersom jag försöker göra allt jag kan för att känna mig frisk ❤

[Bilden som är en selfie togs en varm men stormig dag i somras, ute på piren av Cocoa Beach, Florida. Även denna dag väntade vi på mina provsvar, men upplevde ändå en av våra lyckligaste dagar]


Gillar

Kommentarer