Lägenheten full av lampskärmar...

Så här är det vänner, för er som inte känner mig... Jag jobbar med inredning dagligen, älskar inredning, planerar inredning, drömmer om inredning - ja, ni fattar. En annan grej med mig är att jag är en evig optimist, har alltid varit det och är mycket stolt över den egenskapen, för det mesta. Men ibland går det lite överstyr för mig, när jag blir carried away och vill ha någonting väldigt mycket. Då försvinner mitt förnuft i ett andetag och impulsiviteten tar helt och hållet över. Låt mig ge er några exempel på vad jag är kapabel till för att få vad jag vill ha...

Jag köpte t ex en stor takkrona en gång på vinst och förlust i Spanien som egentligen var alldeles för stor för att ta med hem på flyget [och för bräcklig för att checka in] och Patrick fattade inte vad det var för speciellt med just den lampan som jag så starkt förälskade mig i, men tålmodig som han är så vet han att när jag ser något jag verkligen vill ha så är det enklast att ge med sig, så han lät mig pröva lyckan att charma personalen i säkerhetskontrollen för att få ta med den massiva takkronan in i flygplanet och sitta med den i famnen hela resan, vilket jag också lyckades med till slut... [Vilken lycka!!]

Det är samma sak när vi ställer ut våra inredningsgrejer på mässor och jag ber Patrick och personalen att packa ihop det jag planerat att ska med, jag är lika optimistisk då, för det blir alltid för mycket grejer och för lite utrymme och vi står i sista minuten och kliar oss i huvudet och i ren panik väljer ut vad som ska med och vad som måste lämnas hemma om vi själva ens ska få plats i bilen. Det är inte bara en eller två gånger som Patrick hamnat att köra iväg till närmaste hyrfirma för att i sista minuten hyra en stor släpvagn med tak för att kunna få med allt jag vill ha med och genomföra mässan...

I måndags fick jag den ”geniala id’en” att spara in fraktkostnaden på en leverans med fina lampskärmar som jag beställt till butiken i Finland nu inför julhandeln och som jag kom på att vi ju kunde ta med oss hem i bilen när vi åker med båten ikväll. Jag kom på att jag ju kan be företaget skicka lampskärmarna till vår lägenhet här i Stockholm i stället för till Finland och på så vis spara en stor summa pengar i frakt, eftersom leveranserna är fraktfria inom Sverige. Jag delade mina tankar med Patrick [som absolut inte är pessimist på något sätt, men en sann realist, i motsats till mig som helt verkar sakna verklighetsförankring ibland]. Han tittade frågande på mig och undrade hur mycket jag beställt, eftersom vi bara har den lilla bagageluckan i vår bil att tillgå och vi skall ha med oss varsin liten väska också. Jag funderade en kort sekund och konstaterade att det nog inte är så mycket jag beställt, men ganska många olika modeller nog [de hade ju så mycket fint], men lampskärmar tar ju inte så mycket plats när man staplar dem in i varandra, resonerade jag...

De två [!] stora pallarna med lampskärmar jag tydligen beställt levererades utanför vår dörr igår på förmiddagen och först sent på eftermiddagen var alla lampskärmar uppburna och på insidan, dvs de flesta utspridda lite varstans i vår lilla lägenhet och resten staplade i högar upp till taket i vårt minimala källarförråd [utöver de få som faktiskt fick plats i vår bil då...]

Varför blir det så här för mig? Varför är jag så här oresonlig  när jag bestämt mig för något? Så ofta...  Jag kan inte skratta åt detta nu, fastän jag kommer att göra det en dag, men det känns bara så frustrerande att jag ännu en gång ville ha något genomfört så mycket att jag inte insåg det självklara i situationen, att dessa två pallar med skärmar inte ens i närheten skulle få plats i vår bil. Varför lyssnade jag inte på Patrick som visste hur det skulle gå? Varför lär jag mig aldrig? [Jo, för att jag är och förblir en drömmare & envis optimist, that’s why...] Patrick nämnde ju detta för mig många gånger, innan han till slut gav upp... Och vad hade jag tänkt göra av de två träpallarna och den stora mängden överblivet emballage efter all uppackning? Det hade jag inte heller tänkt på, såklart, men snäll som Patrick är så fixade han bort det bekymret för mig, snabbt & smärtfritt utan att säga ett ord, han tyckte nog synd om mig och min [som vanligt] orealistiska optimism & bristfälliga uppskattningsförmåga...

Men vet ni vad, nu har vi i alla fall vår lägenhet fylld till bredden av fina lampskärmar i alla tänkbara höstiga färgkombinationer och hela kvällen igår gick jag runt i lägenheten och bytte ut våra gamla skärmar till nya och det blev så fint! Vi har fortfarande förrådet i källaren proppfullt av nya lampskärmar och saknar nu extra förvaringsutrymme för resten av våra grejer, men vi har det så mysigt i lägenheten och kan byta ut lampskärmar på våra lampor så ofta vi vill, efter dagshumöret, och det är minsann få förunnat! 

  • Livet
  • 10 436 visningar

Gillar

Kommentarer

StenhagenBettan
StenhagenBettan,
Jag som behöver ett par nya snygga lampskärmars. Vad har du att erbjuds?
nouw.com/stenhagenbettan
Nadia,
Känner såå igen mej! Tänker alltid att allt går att ordna trots att min man (även han realist..o lite pessimist 😉 säger tvärtom. Lyssnar aldrig utan kör på med mantrat " äh, ska nog gå/funka/fixa.
Men ibland går det vägen o ibland får man äta upp sin hatt, men då tar man till plan b 😊

Lycka till med skärmarna! Skickar positiv energi o healing.
www.nadiaboussir.com