MR

Hej fina du ❤️

Jag har varit sängliggande i ett par veckor och verkligen varit riktigt orkeslös & illamående [troligen sviter av helhjärnsbestrålningen som fortfarande tycks jobba på] så därför har du inte sett några nya inlägg här på bloggen. När jag låg sömnlös i min säng i natt kom jag på att jag aldrig delat med mig av hur en MR undersökning [=magnetröntgen] av hjärnan går till, så idag bjuder jag på en text som jag skrev för drygt 3 veckor sen när jag igen en gång gjorde en sån. Jag hoppas kunna hitta tillbaka till mig själv och orken snart igen så att jag kan fortsätta mitt skrivande...

Bilden tog Vincent sent igår kväll när dimman lade sig ner över ängen framför vårt hus. Så vackert ❤️



[För några veckor sen]


Jag har tid redan kl 7.20 på morgonen, den allra första tiden för dagen. Det är måndag morgon och alla jag möter på sjukhuset ser så där skönt avslappnade och morgontrötta ut. Jag blir uppropad av en gullig sjuksyrra som visar mig vägen till det lilla omklädningsrummet för dagen [sjuksköterskor är en yrkesgrupp som är enormt undervärderade, det är oftast de som gör jobbet och som får oss patienter att känna oss vid gott mod].


Jag får en vit bomullsrock i stl XL & vita strumpor utan sömmar i handen och sen går jag och byter om. Alla smycken & Bh:n har lämnats hemma, det är rutin sen länge för mig nu. Ingenting i metall får bäras på kroppen, fastän det är hjärnan som ska röntgas. Jag noterar igen en gång på de papper man fyller i att jag har inopererat 24 carat guld i mitt vänstra bröst, för den ädla metallklumpen går ju liksom inte att ta bort inför undersökningen. [Är nuförtiden sjukt stolt över min lilla guldklimp i bröstet.]


Jag leds in i det stora, vita och svala röntgenrummet av min sköterska som hämtar mig. Jag känner mig som en skallig blek Lucia som skrider in i en alldeles för stor rock som nästan släpar i golvet och stora strumpor som korvar sig för varje steg jag tar. Utöver denna vita utstyrsel får jag en operationsgrön prasselmössa att ha på huvudet, ovanpå de gula öronpropparna och hörselskydden som man bör ha på sig för att inte förstöra hörseln.


Det är ett ofattbart oljud & bankande när de gör MR av hjärnan. Första gången de gjorde det på mig började jag nästan gråta, för jag trodde att röntgenmaskinen höll på att gå sönder medan jag låg inne i den. Andra gången jag tänkte börja gråta när jag låg där i röret var 2 dagar efter min hjärnoperation, då visste jag hur det gick till och hur det skulle låta, men då var jag så skör & ömtålig. Jag blev ditrullad i min sjukhussäng från min avdelning och var livrädd för vad de höga oljuden skulle göra med min nyopererade hjärna...


Röntgenläkaren håller nu leende fram den gröna prasselmössan som man ska sätta in håret i under undersökningen och frågar om jag behöver den idag [jag är ju skallig nu]. Jag funderar en liten stund och tar den ur hans hand. Jag ler och förklarar att jag vill fortsätta att vara som alla andra, så jag drar den på. Med eller utan hår.


Jag lyssnar alltid på Rix FM när jag är på hjärnröntgen, det har bara blivit så från början. Så även idag. Läkaren ställer in volymen på kanalen så högt jag vill ha det i mina lurar och sen sätter vi igång med bildtagningen. En hård mask i vit tjock metall [ser ut som en robust mask ur en Star Wars film] spänns fast över mitt ansikte. Jag ser knappt någonting. Jag får en kanyl instucken i högra armen för kontraktionsvätskan de sprutar in senare och sen skjutsas jag in i det vita ljusa röret.


Allt känns annorlunda idag. Både röntgenläkaren & sköterskan känns som de gladaste & mest positiva jag haft och stämningen i rummet känns ljus & positiv. Jag ligger och tänker på det i tunneln, hur ljust allting känns idag...


Undersökningen tar bara 20 minuter och jag går hemåt med lätta steg efter att den är över och förvånas över hur lätt jag känner mig till sinnet. Jag promenerar hem i stället för att ta bussen, det är länge sen jag gjorde det. Jag går förbi källarbageriet som nyss öppnat dörrarna för dagen och drar in den ljuvliga varma doften av nybakta vaniljbullar som sipprar ut genom deras öppna fönster. Dagen har börjat så bra, t o m min magnetröntgen kändes bra och jag känner i hela kroppen att det kommer att blir en bra dag idag ❤️


Gillar

Kommentarer

Ove
,
Önskar dig ett underbart avslut på denna sommar <3<3<3

Campadre:
https://campadre.se/tipsa/7817?utm_source=mgm&utm_medium=sharelink&utm_campaign=7817

Best secret:
https://www.bestsecret.se/r.htm?rc=K5UKQ33DLZE4S&c=se&utm_campaign=copylink_invitation&utm_medium=copylink&utm_source=invitation&utm_content=registration

Refunder:
www.refunder.se/b/Spara50
A
,
Du är så vacker både inne och ute! Ville bara komma och säga, att du har påverkat mig så mycket via din underbara Blossom shop i Jakobstad, som har varit mitt drömplats alltid jag har varit i staden. Atmosfären där är så fin och unik. Nu var jag där på sista gången och fick höra om ditt blogg - jag tar inspitationen härifrån i stället 😊 Tack för Blossom-årena och jag hoppas allt bra åt dig <3