Sista strĂ„lningen đŸ™đŸ»

[Idag, torsdag]

Sitter i vÀntrum nr 8 för sista gÄngen och har den sista intensiva strÄlningen av 5 om en liten stund. Sista gÄngen jag behöver bli fastspÀnd i huvudet, sista gÄngen jag behöver ligga och ha Ängest över vad som hÀnder i min hjÀrna pÄ strÄlningsbordet, sista gÄngen jag tvingas kÀnna den frÀna Àckliga lukten av de varma laserstrÄlarna som trÀnger in i mitt huvud och som pÄminner mig om nÄgot som luktar uppvÀrmt & brÀnt nÀr de sÀtter igÄng...

Åh, jag ber av hela mitt hjĂ€rta att jag inte behöver komma hit mer eller strĂ„las fler gĂ„nger đŸ™đŸ» Jag sĂ€ger som min mamma & pappa, jag har haft mitt nu!! Det fĂ„r vara nog.

Det kan ta lĂ€nge innan jag blir helt mig sjĂ€lv igen efter helhjĂ€rnsbestrĂ„lningen, men det som jag varit mest rĂ€dd för har inte hĂ€nt, dvs att min personlighet skulle ha pĂ„verkats sĂ„ att jag inte skulle kĂ€nna igen mig sjĂ€lv eller mina tankar, det var en stor rĂ€dsla jag gick och bar pĂ„. Men det jag mĂ€rkt hittills av strĂ„lningen [utöver det första hemska mardrömsdygnet] Ă€r endast smĂ„tt illamĂ„ende, extrem trötthet och förmĂ„gan att bara kunna tĂ€nka pĂ„/göra en sak Ă„t gĂ„ngen. Jag Ă€r verkligen inte snabbtĂ€nkt just nu och har lite svĂ„rt att hitta orden emellanĂ„t, sĂ„ jag hade nog inte platsat att delta i tv-programmet Jeopardy just nu, ett av min morfars favoritprogram nĂ€r han levde ❀

En bra sak med mitt lÄngsamma tÀnkande Àr att det Àr mycket lÀttare att leva i nuet om man blir tvungen att sakta ner, ta det lugnt och bara ha en sak i huvudet Ät gÄngen - i stÀllet för 10! Det Àr fint att tÀnka lÄngsamt, om du frÄgar mig. Det Àr fint att tÀnka efter lÀnge pÄ en frÄga, för att kunna ge ett Àrligt svar Ät nÄgon. Det Àr fint med Àrlig eftertÀnksamhet i vÄr hektiska vÀrld. LÄngsamhet föder eftertÀnksamhet och om vi Àr snÀlla mot oss sjÀlva kan det ocksÄ leda till genuin tacksamhet. Det har min resa lÀrt mig hittills.

Jag gĂ„r hem efter strĂ„lningen tom i blicken och tĂ„rarna trillar nerför mina kinder. Jag kĂ€nner ingen lĂ€tthet i stegen. Jag vet inte riktigt vad jag kĂ€nner, annat Ă€n en obeskrivbar tomhet och sorgsenhet... Den vita lĂ€tta plastpĂ„sen utan handtag hĂ„ller jag i ett stadigt grepp i ena handen, med den hĂ„rda blĂ„gröna plastmasken inuti, som nu gjort sitt... Dags att vĂ„ga lyfta blicken lite framĂ„t tror jag, om Ă€n bara lite, men vi tar sommaren nu först... ❀

[Jo, det Àr jag pÄ bilden, tagen idag pÄ förmiddagen av en strÄlningssköterska, och jag vet att jag inte Àr mig lik. Jag har precis fÄtt min sista strÄlningsdos och fÄtt pÄ mig min skyddande hatt. Tacksam för att det Àr över, men kan inte ta in det Ànnu...]

Gillar

Kommentarer

Malin
,
<3
marlenewiik,
❀❀❀