Slow Down & Långsamheten

Känslan när vi sitter i flyget och närmar oss Koh Lanta är alltid densamma, det är som att komma hem. Vi sitter i flyget som tar oss till Krabi och tittar ut genom fönstret. Vi ser vår ö från flygplansfönstret och den ser så liten ut, som en grön sockertopp. Denna gång tog det oss 26 timmar att komma hit. Tre flyg, en bilfärja och 1,5 timmes bilfärd senare står vi på vår strand, Klong Dao Beach.

Koh Lanta är långt ifrån den vackraste ön i Thailand, men den är genuin och den har något speciellt som är svårt att förklara. Vi bor bland lokalbefolkningen och handlar på samma marknad som de gör. Vi lever sida vid sida och det är något mycket vackert med det.

Stränderna här på ön är många, men de är inte kritvita sandstränder med turkostblått vatten och pudrig sand. Det är ofta grovkornig, mörkare sand och mörkblått vatten, men det är vackert ändå. Restaurangerna på stränderna ser ibland fallfärdiga ut, men den utsökt goda maten och vänligheten från personalen är så mycket viktigare än en flott byggnad. Det fina med Lanta är att man kan gå barfota till middagen längs stranden och välja en restaurang på vägen, för det finns hur många restauranger som helst att välja bland.

Men ofta sitter vi i utebaren, här på Slow Down där vi bor, och blickar ut över havet. Här i baren jobbar vi på dagarna och umgås på kvällarna. Barnen pluggar och gör sina läxor här, ofta i sällskap av en svalkande fruktshake. Det är en fin plats att umgås på. Stora som små, nya som återkommande besökare, det finns en plats för alla här och gemenskapen sträcker sig över åldersgränserna, för det finns inga åldersgränser på Slow Down, alla är välkomna och delaktiga i att bidra till den varma & hjärtliga stämningen som finns här. Vi kan inte tänka oss en bättre plats att spendera en stor del av vårt liv på 💛


I skrivande stund sitter jag också i baren och blickar ut över havet. Det är en varm dag och bartaket ger mig skön skugga. Ljumma vindar blåser genom mitt hår och värmen omsluter mig på alla sidor. Det hörs ett puttrande, skönt ljud från några longtailbåtar som ger sig ut mot horisonten. Jag andas lugnt i värmen och njuter av den fina långsamheten. Jag ler för mig själv och tänker att det nog är så här livet är tänkt att levas...

Gillar

Kommentarer

Lasse
,
Ja, tänk vad härligt... om man sedan också kunde filtrera bort klagosången från Patrick när han fått en fluga i sin öl så vore allt ett paradis!
Julia Holmqvist,
Åh vad härligt, jag längtar så tillbaka till Thailand! Kul att få följa med på resan via din blogg! 😊
www.juliaholmqvist.com