Sommarlov...

[Igår, tisdag]

Jag vrider om guldlåset på vår dörr och pustar ut. Jag lutar mig mot dörren en stund innan jag går mot köksfönstret och tittar ut. Han gick nu. Där går han. Med packning som för flera personer, innehållande ett rymligt familjetält, sovsäck och stor uppblåsbar madrass... Hans första riktiga sommarjobb. Det är inte lätt för en känslosam mamma som jag att skicka iväg sin 15-åriga son med färjan till Gotland för ett 3 veckors sommarjobb i en stugby & camping, men nog så nödvändigt, just för att det känns lite jobbigt, för mej...

Hur ska han bli självständig och kunna ta hand om sig själv om vi inte ger honom chansen att lufta vingarna lite? Hur ska han kunna lita på sig själv i framtiden om han aldrig kastats ut i det okända? Stoltheten som lyste i hans ögon igår när vi kramade hejdå gick inte att ta miste på...

Kan man sörja att barnen blir stora och börjar klara sig själva? Kan man verkligen det? Jag tror det. Jag gör det. Jag sörjer lite varje dag samtidigt som jag självklart gläds med dem och är så evinnerligt tacksam & stolt över dem. Jag tror inte att det är något fel med att sörja lite allt möjligt i livet, nu & då. Det bevisar bara att vi känner på riktigt och tar in och bearbetar det äkta livet som omger oss.

Nu är vi utspridda hela familjen igen och Patrick & jag är på tumanhand ett par dagar. Vi bestämde oss för en impulsiv roadtrip igår kväll, så i morse steg vi upp tidigt och njöt av en lång mysig frukost tillsammans. En chokladcroissant med vitchoklad & hallon fick inleda min dag... Jag rafsar ihop några [rätt så många faktiskt] sommarklänningar i en väska, många par skor och min stora medicinväska och sen sätter vi oss i bilen och kör iväg. Nu är vi på äventyr! Nu slänger jag av mig hatten, kastar upp benen på instrumentbrädan och njuter!

När vi satte oss i bilen vände sig Patrick mot mig och log. Han satte handen på mitt ben och sa kärleksfullt:

-Nu har du Sommarlov, älskling! ❤️

[Tänk att också jag får känna att jag har sommarlov - jag älskar det [!], som ”gammal” lågstadielärare. Bilden är från Marbella förra sommaren]

  • Livet
  • 12 846 visningar

Gillar

Kommentarer

wordlycornerblog
wordlycornerblog,
Jag hoppas ett äventyr blir fantastiskt ❤️ Kram
nouw.com/wordlycornerblog
på facebook
,
så, du var i Sverige och du tycker det är ok att vräka dig runt här i Jakobstad utan självkarantän? Vi andra tycker också livet är härligt. Väldigt nonchalant av dig att INTE sitta i karantän.