SPRIDD CANCER & JULEFRID

”I´m driving home for Christmas” ljuder ur högtalarna i bilen när vi kör hem till Finland och vår lilla hemstad Jakobstad. Det är tidig lördagsmorgon och kolmörkt ute, men bilfärden lyses ändå upp av den stora mängd snö som ramar in vägen. Det lyser vackert i alla hus vi kör förbi på landsbygden och hela omgivningen ser ut som ett vackert julkort. Det är Patrick som kör och jag sitter bredvid och slumrar till mellan varven. Varje gång jag vaknar vänder jag huvudet bakåt och ser våra barn sitta sovandes i baksätet, med sina huvuden lutade mot varandra. Jag ler åt synen, det känns precis som när de var små, fastän de är stora nu. Jag känner en sån stor glädje över att vi är tillsammans, här & nu. Vi är alla samlade och på väg hem för att fira jul med våra föräldrar och Patricks systers familj.

Jag sitter i bilen och funderar på alla de meddelanden och frågor jag fått från mina vänner de senaste dagarna. Vad händer med mig nu? Vi har fått veta vad som kommer att hända. Det är oerhört värdefullt att få veta vad och när det kommer att hända något, vilket datum det blir en operation eller behandling, det kan nog alla som har haft cancer hålla med mig om. Jag trodde aldrig att jag [som varit livrädd för operationer i hela mitt liv] skulle se fram emot att få ett vitt fönsterkuvert på posten med den blå Karolinska loggan uppe i vänstra hörnet, med en kallelse till ännu en operation. Men för varje operation jag varit tvungen att genomgå har jag tänkt att det är ett steg närmare ett tillfrisknande, så det mest skrämmande jag vet har förvandlats till något som ändå är positivt för mig.

Johan ringde mig i onsdags, dagen efter att han gett oss beskedet om att jag har spridd cancer i kroppen. Han hade ett möte med sina specialistkollegor samma eftermiddag och de hade gemensamt kommit fram till en plan för mig, dvs hur vi skall gå vidare med mina metastaser. Jag uttryckte ju till Johan i tisdags att jag ville att de skulle sätta in hela gardet, allt de har att tillgå i behandlingsväg nu på en gång, all möjlig medicinering som finns. Men som tur är sitter inte impulsiva jag på besluten...

Jag lyssnade nervöst på vad Johan hade att säga när han ringde upp mig i onsdags och jag blev mållös, rörd & tacksam han förklarade för mig hur de tänker. Han började med att berätta att de inte vill erbjuda mig en Quick fix, för de vill att jag skall få leva ett långt & bra liv och därför vill de inte sätta in alla mediciner de har att tillgå nu. Han sa att det känns dumt att sätta in "hela gardet" på en gång. De vill ha ett säkert kort kvar, ett äss i rockärmen, ifall jag skulle få en ny cancerspridning i framtiden, då har vi de bästa medicinerna/behandlingarna kvar att tillgå - en extra försäkring för mej

Så nu blir det i stället en ny operation av tumören i höften och strålbehandling [punktbestrålning] av de tre små metastaserna på högra lungan. Detta sker efter nyår, i början av januari, och det känns tryggt & bra att få ha siktet inställt på att bli tumörfri igen en gång, om bara några veckor! Can't wait !

Jag vaknar till när vi närmar oss vår hemstad. Vi kör upp på infarten till vårt hus och den långa bilfärden är över. Vi möts av en fin julgran på trappan som våra vänner har hämtat åt oss. En stor ljusslinga i form av ett hjärta lyser upp hela vår husfasad, ett så vackert & välkomnande hjärta som våra nära vänner har fixat. En matta ligger utbredd på marken framför vår trappa och på mattan står en stor ljuslykta och en kruka med granris. I granriset hänger en röd julkula med den vita texten ”To bring back a lost smile”. Ljusmarshaller står och väntar på oss högst uppe på trappan, närmast dörren. Vi ser på varandra och är mållösa. Vilken kärlek, vilka vänner och vilket mottagande! När vi kommer in i köket står en röd tulpanbukett och ett vackert blomsterarrangemang på köksbordet som våra föräldrar har fört hem till oss. Jag glömmer helt och hållet min sjukdom och känner kärleken sprida sig i kroppen... På kvällen ringer det på dörren och det är ägaren till vårt favoritbageri & cafe Skorpan som står utanför dörren. Hon ler mot oss och räcker fram en stor påse med deras härliga saffransbullar. Hon ler och berättar att hon inte riktigt visste var vi bor, bara på ett ungefär, men hon körde runt efter jobbet med beslutsamhet att hitta vårt hus !

Jag känner sån julstämning & julfrid nu som jag aldrig upplevt förut, men som jag alltid önskat att få uppleva. De starka färgerna i julgranen har aldrig varit vackrare och skenet från julljusen har aldrig lyst upp tillvaron så mycket. Jag väljer att fokusera på allt det vackra runtomkring mig och alla dessa många ljusa stunder bär mig framåt. Julens budskap har aldrig varit så tydlig & självklar för mig som denna jul.

För några veckor sen när vi satt i TV-soffan frågade Vincent vad jag önskade mig i julklapp och jag svarade direkt: Julefrid. Jag såg att Vincent funderade en lång stund på mitt svar och sen sa han: "Men vad önskar du dig som jag verkligen kan ge dig?"

Julefrid kan du inte få av någon annan eller ge bort. Julefrid måste du finna själv, inom dig, och det är bara du som ansvarar för den. Jag känner mig tacksam över att jag kan känna julfriden inom mig just nu, trots allt. Jag hade aldrig trott att det var möjligt att få besked om spridd cancer precis innan jul och några dagar senare få uppleva den finaste julglädje & julefrid. Vi har lagt sjukdomen till sidan denna julhelg. Vi har skrattat mycket och varit så där härligt barnsliga som vi är i vår familj. Det finns ingen cancer som någonsin kommer att kunna ta de stunderna ifrån oss ❤

Jag önskar dig en fridfull Julhelg !

[Bilden tog Patrick av oss en härligt varm dag på Lanta när vi var hela familjen samlad för ett par år sen. Jag älskar den här bilden för den ger mig så mycket kraft & energi! Det här är familjen Sundell i ett nötskal]


Gillar

Kommentarer

Carina Vasquez
,
Pernilla, mina tårar rinner nedför mina kinder då jag läser din vackra text. Jag finner inte ord så jag låter mina tårar tala och jag ber...för dig och hela din familj ooch närmaste.