Strandliv versus Strålning

Jag ligger just nu, igen en gång, på en brits på strålningsavdelningen på Nya Karolinska [brits vs solstol - kontrasternas kontrast!] och väntar på min första strålningsdos av fem. Jag kommer att bli strålad varannan dag de kommande 10 dagarna och sen är det ”bara” att vänta och se, hoppas och tro...

Vi kom hem från vår korta men underbara vistelse på Lanta igår. Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg, så går det ju inte att resa iväg från sin sjukdom. Man är tyvärr tvungen att packa ner den i sin resväska, bland bikinin & sommarkläder, vare sig man vill eller inte. Detta blev så tydligt för mig denna resa, eftersom jag upplevde mina begränsningar av min sjukdom som ett stort handikapp som var så påtagligt närvarande hela tiden...

När vi upptäckte fantastiska Koh Lanta & Slow Down för första gången ändrade jag min profilbild på facebook när vi kom hem och skrev in mitt nya favoritcitat på min hemsida [som har fått stå kvar sen dess]: ”Life is better in flip-flops!” Den första morgonen på den här veckans resa, när vi var på väg till frukosten på hotellet i Ao Nang, och jag skulle sätta på mig mina sköna och väl använda flip-flops, gick det inte att gå i dem! Min högra fot [som drabbats hårdast av hjärnoperationen och som ännu saknar full känsel] släpade efter när jag hade flip-flopsen på eftersom det tydligen inte går att gå i dessa underbara skodon utan full känsel, för de trillade av mig hela tiden och jag var tvungen att gå barfota överallt i stället, under hela resan...

När vi är på Lanta hyr vi alltid en moppe så vi kan utforska ön tillsammans och åka iväg på lunchutflykter till mysiga platser lite längre bort. Patrick kör och jag sitter bakom och håller om honom om midjan när vi långsamt susar fram i värmen [som två nyförälskade ungdomar]. Dessa mysiga äventyr fick vi inte njuta av denna gång, eftersom jag inte känner av min fot, dvs var den är nånstans, när den är i viloläge. Men det fick bli många mysiga lunchpromenader på stranden i stället, vi får susa fram i den ljumma vinden en annan gång...

Jag ligger nu på strålningsbritsen och blickar med tacksamhet tillbaka på dagarna vi fick tillsammans på ön, både på tumanhand och med våra vänner i sanden. Sista kvällen spenderade vi många timmar på stranden, Patrick & jag, i sällskap av en flaska bubbel... Jag vet inte riktigt vad vi skålade för, vi uttalade aldrig det, men vi njöt fullt ut av värmen som omgav oss och det vackra havet framför oss. Kanske skålade vi för livet? Kanske skålade vi för hoppet? Eller bara för nuet och några helt fantastiska dagar i vårt tredje hemland ❤️

[Denna resa hade jag svårt för att vara med på bild, eftersom jag inte känner igen mig själv ännu. Jag är fortfarande svullen överallt, men mest i ansiktet. Jag har tappat ännu mer hår den senaste veckan och nu är jag helt kal på en stor fläck på vänstra sidan av huvudet, som orsakas av att det var där intill som de strålade mig senast. Men det får ändå bli EN bild från denna resa som jag delar med mig av och det är stunden vi förevigade på stranden - och just på denna bild ser man ju inte min skalliga vänstersida och mitt ansikte ser inte så svullet ut som det är i verkligheten]

Gillar

Kommentarer

StenhagenBettan
StenhagenBettan,
Du är en strålande vacker kvinna med eller utan hår. Svullen eller inte svullen pga behandlingar. Vi ser skönheten bakom detta
nouw.com/stenhagenbettan
Caroline
Caroline,
Stora kramar till dig och er! Jag är så glad att ni fick och tog chansen att åka till Lanta och få några mysiga dagar. ❤️
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229