Trött & nedstämd


Den senaste veckan har jag varit väldigt trött & nedstämd. Jag vet att den starka medicinen/behandlingen jag får kan göra mig väldigt trött och den har då verkligen gjort sitt jobb med det den senaste veckan! Jag har sovit mig genom de flesta dagarna och det har känts jobbigt för mig som är van att vara i farten. Det är en oangenäm känsla att vilja göra saker, men inte orka. Att ligga i sängen [eller i bästa fall soffan] och vara så energilös att det är tungt att hämta ett glas vatten eller gå på toa är ibland mer än jag klarar av...

Då blir jag nedstämd. Jag blir riktigt låg. Jag känner mig och mina känslor väl vid det här laget så jag vet när nedstämdheten är på kommande och när jag är mitt uppe i den. Jag vet också när den håller på att avta. De där dagarna när jag är orkeslös och sängliggande ligger jag och analyserar min situation, mig själv och mina känslor. Jag lär mig mycket och får nya insikter om mig själv som jag annars inte skulle ha fått, så det är väl den enda fördelen med tröttheten, antar jag.

Man lär sig faktiskt väldigt mycket om sig själv när man ”ges tillfälle” att bara umgås med sig själv och sina tankar. Det kan vara läskigt också, men här vinner nyttan över rädslan för mig. En av de insikter som jag kommit fram till om mig själv under alla trötthetsdagar är att jag mår dåligt av fasta rutiner. Jag kan tänka mig att de flesta människor mår bra av rutiner, men inte jag. Jag är helt övertygad om det nu.

Mina cancermediciner skall tas med exakt 12 timmars mellanrum [utan att ha ätit eller druckit något 3 h före] och en del övriga mediciner ska jag också helst ta på tom mage. Jag är tvungen att ha min telefon på ringning flera gånger om dagen för att inte missa någon medicin. Jag brukar skämtsamt säga att min ”Mat- och sovklocka” ringer när den påminner mig om en medicin som ska tas, men i själva verket tycker jag inte att det är vidare roligt att bli styrd av mediciner. Jag är van att leva mitt liv utifrån mina känslor och vad jag känner för ”in the moment”, så det faktum att medicinerna styr mig och min vardag har varit lite svårt att acceptera.

När jag känner mig riktigt nere hjälper det ofta att känna in situationen, riktigt känna in hur bedrövligt allting är och hur risig jag känner mig. Då är det mycket lättare att komma ur träsket om någon dag igen och känna glädjen av att det så småningom lättar, när det verkligen gör det. För att inte tala om hur skönt det känns när nedstämdheten släpper och man kan andas frisk luft och uppleva glädje igen - den känslan skulle jag vilja samla på burk!

Trots att jag varit trött & nere den senaste veckan vill jag dela med mig av tacksamhet till er idag - det finns alltid något att vara tacksam över! Idag är jag tacksam för att jag är någorlunda pigg, får må bra och att vi skall se på film tillsammans med barnen ikväll, denna regniga 1:a Maj ❤️

[Bilden är drygt ett år gammal och jag tog den dagen efter att jag lämnade ensam kvar på Lanta i några dagar när de andra åkte hem, bara för att få vara med mig själv. Denna dag på bilden var mulen och jag kände mig nedstämd samtidigt som jag njöt av värmen - en konstig kombination]

Gillar

Kommentarer

Johannagrahn
Johannagrahn,
Vi är alla olika, jag mår inte heller toppen av rutiner utan gillar att göra saker när jag känner för det och inte när jag brukar. ❤️
nouw.com/johannagrahn
Malin Söderström
,