Väntan & positivt tänkande


Det är mycket man går igenom som cancerpatient och det är många frågor & funderingar som snurrar i huvudet. Svårast av allt för mig är utan tvekan den eviga väntan. Väntan på ny behandling, väntan på operation och väntan på provresultat. Cancer är en enda lång väntan om du frågar mig. Man börjar fundera mycket på själva sjukdomen såklart, hur man ligger till, vad oddsen är för det ena & andra och eventuella strategier...

Väldigt ofta har jag också tänkt på Patrick, barnen & mina föräldrar och vad de skall gå igenom och fundera på. Jag kan tänka mig att det på ett sätt är värre för dem, eftersom de har mindre kontroll och står bredvid. Jag har ju inte heller kontroll över min sjukdom såklart, men det känns ändå som att jag har mer kontroll över min cancer än de har, för att det är min kropp det är fråga om. Att vara anhörig kan inte vara lätt och det är en stor sorg för mig att min familj skall behöva gå igenom detta igen en gång.

Jag har valt att vara öppen & ärlig hela vägen med barnen. De får fråga vad de vill av mig och jag har berättat allt vi vet, exakt samma fakta som min onkolog Johan och andra specialister har berättat för oss. Jag vill att barnen ska känna & veta att jag inte utelämnar någon information, utan undantag! De vet allt jag vet och tillsammans gör vi det bästa vi kan av situationen.

Så vad gör vi nu då under tiden vi väntar på kallelse till strålbehandling & operation? Vad gör vi för att få tiden att gå? Jo, vi försöker l e v a. Leva som vanligt. Jag tror att inget annat är möjligt för vår del. Jag jobbar så mycket orken tillåter (men jag har varit otroligt trött de senaste två veckorna), för när jag jobbar möter jag så många glada & positiva kunder i vår inredningsbutik som får mina tankar på annat håll. Jag får vara anonym och upplever nästan att jag är "frisk" för en stund, eftersom det ju inte syns på mig att jag är sjuk på utsidan. Ingen ser eller vet, som inte känner mig. Jag försöker att tänka så lite som möjligt på att jag har cancer i kroppen, för direkt jag tänker den tanken sjunker min energinivå och min livsglädje byts ut till oro.

Jag VILL vara positiv och jag försöker avstyra alla negativa tankar som dyker upp inom mig. Jag tänker att det är jag och ingen annan som ansvarar för mina tankar och så länge jag orkar vara positiv kommer jag också att må så mycket bättre. Cancern kommer aldrig att få ta över vem jag är eller mina tankar! Punkt.

Detta citat får mig ofta på bra humör:

"Difficult roads often lead to beautiful destinations."

Min cancer har redan bidragit till mer kärlek än jag förtjänar och jag ser med spänning fram emot vårt nya projekt som lanseras i vår - ett projekt som ligger mig mycket varmt om hjärtat och som aldrig hade sett dagens ljus om jag inte hade drabbats av malignt melanom för 2,5 år sen ❤

[Jag valde att posta en gladare bild av mig själv idag, tycker att jag har haft så många melankoliska bilder nu. Denna bild är en av många som kommer att publiceras inför vårt nya projekt. Nu kör jag all in för 100% positivitet & tillfrisknande! ]


Gillar

Kommentarer

Anki Öström Broo
,
Började läsa din blogg idag, visste ju inte att den fanns före. Oj vad jag känner igen mig. Då sätter verkligen ord på det vi genomgår. Men som vi konstaterat under våra "små träffar", positivt tänkande är det som gäller.
Pernilla Sundell
,
Ja, så är det Anki! Vi får inte underskatta eller överge vårt positiva tänkande ❤ Våra små träffar har betytt mycket för mej 🙏🏻