3 dagar

[Igår, lördag]

Det är 3 dagar kvar nu tills vi får resultaten av mina undersökningar av hjärnan & resten av kroppen. Väntan är minst sagt olidlig. Jag har varit väldigt lättirriterad enligt familjen den senaste tiden, något som jag själv inte märkt av. Men jag antar att de har rätt.

Jag fick ett jobbigt meddelande från Karolinska i veckan [precis när det kändes som om det inte kunde bli mycket värre]. Jag ringde till min avdelning för några dagar sen för att få information om hur Coronaviruset eventuellt kan påverka mig. På samma gång kollade jag att Patrick säkert får följa med mig in till min avdelning när Hildur ska ger oss svaren vi väntar på, och det skulle inte vara något problem sa dom. Men nu har de fått nya restriktioner pga viruset, så jag fick ett meddelande på telefonen om att Patrick inte får följa med mig in till avdelningen för Huvud-, Hals-, Lung-, och Hudcancer denna gång, såsom som han brukar...

Jag skall tydligen traska iväg dit alldeles själv, utan Patricks trygga hand att hålla i. Hur kommer det att kännas utan honom vid min sida? Hur kommer jag att klara av de nervösa, stapplande stegen fram till Hildurs rum? Hur snabbt kommer mitt hjärta att slå? Kommer jag att behöva gå och kräkas innan? Kommer jag att kunna stå upprätt utan att börja svimma? Kommer de obehagliga kallsvettningarna på ryggen att vara kontrollerbara eller kommer det att forsa utmed ryggraden?

Jag ser mig själv sitta i väntrummet. Illamående, kissnödig och vettskrämd. Jag torkar bort handsvetten från handflatorna som vitnar när jag pressar ihop dem hårt mot knäna. Jag ställer mig upp för att stå en stund, men sätter mig hastigt ner igen eftersom rummet snurrar. Sekunderna känns som minuter och jag ångrar att jag kom hit 5 minuter före bokad tid...

Jag vill bara ha detta överstökat nu !

Vi har bestämt att Patrick får vara med på högtalaren på telefonen denna gång och det känns bättre än ingenting. Men det känns långt ifrån okej. Jag är redan så otroligt trött på Coronaviruset som begränsar allting för oss...

Men idag skiner solen på alla här i Stockholm och vi bestämmer oss för en skön långpromenad. [Kidsen är alla 3 tillsammans i Lund i helgen och vi är ensamma kvar här hemma].

Vi går uppför de många trapporna som tar oss upp till St Eriksbron. Det blåser kallt som vanligt på bron idag och vi kryper lite längre in i våra jackor. När vi gått förbi Friskis & Svettis kommer vi i lä och går över gatan till solsidan.

Vi går sakta i solskenet och njuter av den varma vårsolen som värmer upp oss i snabb takt. Vi förvånas över att det är så många som är ute idag. Butikerna är öppna och har väl några strökunder, men restaurangerna gapar tomma...

Vi går förbi Fridhemsplan och ner mot Norr Mälarstrand. Vi promenerar längs med vattnet och förvånas igen en gång över hur många som är ute idag. Vi älskar att ta denna vacka runda längs vattnet och gör det ofta sommartid. Här ligger utecafeet på vattnet som säljer inredning & krukor, den mysiga restaurangen ute i det fria som har så god husmanskost och lite längre fram Orangeriet där vi delat många lunchpizzor. Vi pratar om sommaren och funderar på vilken brygga vi skall sitta på när vi avnjuter vårens första flaska bubbel...

Solen glittrar i vattnet och änderna för samma liv som de alltid gör längs denna strandkant. Allt är som vanligt. Men ändå inte. Kan man inte bara vägra verkligheten?

Den frågan fick jag som kommentar av vår kloka vän Maria i samband med förra blogginlägget. Kan man inte bara vägra verkligheten? Ja, kan vi inte bara göra det? Det skulle vara så befriande om det gick. Vägra vardag. Vägra verklighet. Låtsas att allt är som det ska mitt i allt det ofrivilliga som inte är som det ska. Vi kan i alla fall försöka...

På kvällen bestämmer vi oss för att vägra verkligheten och lyxa till det lite. Patrick springer över gatan till Ica och inhandlar ingredienser, sen steker vi röstiblinier som vi avnjuter med räkor, creme fraiche och stenbitsrom tillsammans med ett gott vin framför TV:n.

Dagen blir så bra den kan med tanke på verkligheten ❤️

[”Tillsammans” kallar jag denna bild som Cornelia tog av oss när vi var i Marbella senast]

Gillar

Kommentarer

Siv
Siv,
Jag läser det här idag.. fredagen den 27.3.. Inser med ens att du väl inte skrivit sedan detta och handen åker upp över min mun🤭😨..
Blir orolig.. var beskedet ett dåligt sådant.. 🤔 NEJ!! ?? Vägra verkligheten..?
StenhagenBettan
StenhagenBettan,
All styrka till dig
nouw.com/stenhagenbettan
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229