En oförglömlig fest

[Igår, lördag]

Jag ligger och tittar ut genom det lilla halvmånefönstret i vårt sovrum på andra våningen. Det är tidig morgon och mulet ute och det har precis kommit en störtskur. Det är så befriande med regn. Det är något som lossnar inom mig när det regnar. Jag kan andas ut. Det har varit så ända sen min bror dog. Då trodde jag inte att solen kunde skina på mig igen. Jag kunde inte förstå att det kunde bli en solig, varm dag inom snar framtid. Men det blev det, tids nog...


Jag ligger i sängen och samlar mina tankar. Jag gläds över dagen som väntar, men oroar mig över illamåendet som slagit rot redan nu från morgonen. Jag kravlar mig upp ur sängen och äter en snabb frukost. Jag sätter igång med det sista städandet & fixandet som är kvar. Klockan 14 kommer gästerna.


Det är en glädjens dag idag! Vi ska fira Cornelias studentexamen med våra släktingar & vänner. Jag känner mig lite nervös, jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag inte träffat de flesta på ett par år, kanske för att jag känner mig lite annorlunda i stora sammanhang efter strålningen eller kanske för att ingen sett mig i min nya peruk förrän idag.


Cornelia har fixat allt det söta till kakbordet själv och bakat i flera dagar och vi plockar fram våra finaste kakfat & våningsfat i silver, de som vi bara tar fram vid riktigt högtidliga fester. Jag ser henne stå där i köket, förväntansfull & lycklig. Hennes nyslingade ljusa hår döljer hennes ansikte, men jag känner att hon ler. Hon plockar varsamt bland de ljusrosa macronerna hon bakade sent igår kväll och placerar dem med omsorg på det höga våningsfatet, varvat med vackra physalis frukter...


En timme före gästerna anländer känner jag mig lite yr, så i stället för att sminka mig och göra mig fin inför festen tar jag en snabbdusch och kryper ner i sängen under täcket. Kudden känns så sval mot mitt skalliga huvud. Jag har inte riktigt vant mig vid den känslan ännu och blir lika förvånad varje gång, men det känns skönt.


Jag somnar inte, men ligger och vilar och lyssnar till det härliga sorlet som kommer där nerifrån. Allt det som lämnats till sista minuten fixar dom där nere i köket nu; familjen, Patricks syster, barnens kusin Julia och en av våra allra bästa vänner. De säger åt mig att jag bara ska njuta idag, inte oroa mig för något, de fixar allt. Alla är så snälla mot mig. Jag ligger kvar under täcket tills jag hör de första gästerna komma in genom dörren, först då drar jag på mig den glittriga, småblommiga långklänningen och går barfota nerför trappan för att ta emot alla som vill fira vår Cornelia idag ❤️


Det blir en oförglömlig festdag! Släktingar droppar in hela dagen och på kvällen kommer både Cornelias och våra vänner för att fira med oss och festen fortsätter... Länge. Jag är överväldigad av all kärlek vi får ta emot och trots att jag är mycket trött vill jag envist sitta kvar vid det stora festbordet. Bubbel fylls på i glasen, skratten ekar och jag vill bara stanna tiden. Ungdomarna drar så småningom ut på stan, men vi äldre fortsätter festen som om det inte kom en morgondag. Jag älskar sådana fester. Jag sitter och lyssnar på allas prat och iakttar våra vänner när de skrattar & gestikulerar. Jag tycker så himla mycket om dem, var och en ❤️


Jag märker att jag sitter ganska tyst vid bordet, vilket inte är likt mig. Jag brukar vara en av de högljudda på våra fester, den som gestikulerar vilt vid bordet när hon pratar, men inte idag. Inte längre. Jag tänker lite långsammare nu och hinner inte riktigt med i diskussionerna. När någon frågar något av mig inför alla blir jag osäker och hittar inte riktigt orden. Men det gör inget. Jag är inte ledsen för det. Jag blir bara själv förvånad över ”min nya roll” kring festbordet, som lyssnare. Jag har förändrats lite, men mina vänner är de samma och det känns tryggt.


Klockan är närmare 3 innan våra vänner traskar hemåt i sommarnatten. Det är fuktigt & dimmigt ute och jag är glad över att få krypa ner i vår sköna säng. Jag beundrar mig själv för att jag orkade hänga med hela långa dagen, kvällen & natten och jag vet inte riktigt varifrån jag fick den energin? Jo, det vet jag. Från allas varma Kärlek ❤️

  • Livet
  • 11 939 visningar

Gillar

Kommentarer

StenhagenBettan
StenhagenBettan,
Den festen skulle jag gärna varit med på
nouw.com/stenhagenbettan
sofiecarolines
sofiecarolines,
Åh vad gott 😊
nouw.com/sofiecarolines
IP: 82.99.3.229