I’m back

Jag var rätt så nedstämd i sommar. Riktigt nere vissa dagar. Och orkeslös. Och illamående. Jag låg bara i sängen hela dagarna och kände mig som en urvriden disktrasa. Jag var bekymrad & ledsen över att behöva må så dåligt som jag gjorde. Jag hade noll energi. Barnen fick komma upp med min mat till andra våningen, varje måltid serverades i sängen. Jag var nog ganska tråkig för familjen denna period, utan att vara medveten om det själv, men jag var så energilös och orkade ingenting. Jag orkade inte ens reflektera över min orklöshet. Jag blev skrämmande likgiltig.

Jag har mått så bra den senaste veckan, känt mig så lätt till sinnet! Har fått spendera två dygn i underbar skärgårdsmiljö i Smögen under varm sol & klarblå himmel. Vi bodde på pensionat Bryggan som bokstavligen ligger på Smögenbryggan och utsikten var fantastisk! Vi öppnade alla fönster när vi kom fram och solen tittade in i vårt rum medan segelbåtarna gled förbi precis utanför fönstren med jämna mellanrum. Både rummet och usikten var för vackra för att lämna, så vi stannade kvar där i rummet hela första dagen [med undantag av att Patrick sprang ner till bryggan efter en stor räkmacka med massor av färska räkor på när vi blev hungriga...]

Det är sen kväll och vi ligger bredvid varandra i dubbelsängen och myser. Vi pratar om allt möjligt och jag retar plötsligt upp mig på något smått & betydelselöst som Patrick säger. Jag vill ställa honom mot väggen och förväntar mig en förklaring... Då ler han stort mot mig och säger:

-Du är tillbaka!

Jag förstår först inte vad han menar, men sen inser jag varför han ler så stort. Han är glad över att det finns lite retlighet i mig fortfarande, lite ”go”. Jag kan inte minnas när vi grälade sist, det var så länge sen. När en familjemedlem är sjuk så sätter man inte onödig tid på att vara osams, det existerar liksom inte. Men när man är frisk eller mår bra så finns det hur mycket som helst att reta sig på och tillräckligt med energi för onödigt groll...

Jag ler också nu och börjar skratta. Var kom min retlighet från plötsligt?

Jag tänker tillbaka på hans oroliga blickar i sommar när han tittade ner på mig där jag låg orkeslös i sängen och förstår hans glädje nu över att ha en liten del av riktiga Pernilla tillbaka ❤️

[Bilden tog Patrick på Smögenbryggan, vi tog en tidig promenad första morgonen]


Gillar

Kommentarer

Siv
Siv,
Härligt❣️ Späd du på med mera GO! Du har mycket att ta igen..😉
Så fin du är i håret.. reagerade inte alls.. började sen fundera att "Vänta nu..🤔?? Håret!..😱👍🏼😀
Du liknar dig precis! ☺️
Malin Söderström
Malin Söderström,
IP: 82.99.3.229