Min resa blir bok !!

[September 2019]

Jag läser min väns uppmuntrande ord en gång till, i ett fint meddelande till mig, om att ansöka till författarens skrivkurs som inleds i januari 2020. Det är deadline ikväll och det är en hel del textmaterial som ska skickas in med ansökan. Jag försöker komma på några skäl till varför jag inte skall söka just nu, det skulle vara så enkelt då, men alla skäl faller platt. Det är bara att ta fram datorn och börja skriva. Fyra timmar senare, med 2 minuters marginal, trycker jag på sänd-knappen och skickar iväg min ansökan som kan vara början på något nytt.

Skrivkursen är ett helt år och resultatet av kursen är råmaterialet till en ny, första bok. Det pirrar i hela mig av bara tanken! Det står att man hamnar att vänta på antagningssvar till mitten av oktober...

Så jag blir mycket förvånad när det tidigt på morgonen dagen efter plingar till i mailkorgen. ”Hej Pernilla. GRATTIS! Du har blivit antagen till skrivkursen som en av åtta deltagare och jag ser så fram emot att få följa din resa!”

Jag läser raderna flera gånger och känner mig bara så där löjligt lycklig som man kan göra i livet ibland. Jag njuter av den härliga känslan som dröjer sig kvar och mina sjukdomsbekymmer känns väldigt långt borta.

Vi är åtta ”nya författare” runtom i Sverige som får äran att delta. Vi får läsa varandras texter och ge konstruktiv feedback till varandra. Vi får hjälp av författaren med allt som har med skrivteknik och bokuppbyggnad att göra och vi pratar med varandra i ett slutet forum en gång i månaden och sen skriver vi alla vidare på varsitt håll. Det bästa är att vi får skriva där vi befinner oss i världen, vi behöver bara vara uppkopplade till varandra på utsatt tid en gång i månaden, resten av tiden spenderar vi hur och var vi vill...

Skrivkursen börjar redan i nästa vecka och tills dess skall jag ha kommit på ett arbetsnamn till min bok och även skriva baksidetexten till den! Det låter kanske lätt, men för mig som ännu inte riktigt vet hur jag ska lägga upp det hela känns det svårt - men vem har sagt att det är lätt att skriva en bok? Det har nog ingen...

Jag bestämmer mig för att påbörja skrivandet av baksidetexten till boken redan idag och tar penna & papper i handen och beger mig ner till stranden. Det är väldigt varmt idag och jag söker en plats i skuggan, under ett stort grönt träd. Jag tuggar lite på ändan av min penna och blickar ut över havet. Jag borrar ner fötterna i den svala sanden och följer en krabba med blicken. Den gör små, söta spår i sanden och gräver ner sig i ett krabbhål efter några minuters upptäcktsfärd bland snäckor & stenar...

Jag blickar ut mot havet och skymtar Phi Phi öarna framför mig. Mina tankar går till Vincent och hans vänner som befinner sig där idag. De åkte iväg tidigt i morse och skall spendera hela dagen på underbara Phi Phi. Jag är så glad för Vincents skull, att han har så fina vänner, och jag minns när Patrick och jag var där för allra första gången, det var före tsunamin...

Det blåser en varm bris över stranden idag och jag njuter av värmen som omsluter mig. Jag fattar tag i pennan och skriver första meningen till det som så småningom kommer att bli min bok:

”Jag hade aldrig kunnat ana att ett så litet märke nere på vristen kunde orsaka så mycket dramatik & sjukdom i mitt liv, men nu står jag här och livet känns plötsligt som ett lån ...”

[Bilden är från Phi Phi öarna ifjol, när Patrick & jag var där över dagen]

Gillar

Kommentarer

oliviamalm
oliviamalm,
Gott nytt år bästa du! 😊nouw.com/oliviamalm
Malin Söderström
Malin Söderström,
Wow!! Stort Grattis, så glad för din skull ❤
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229