Små Framsteg

De senaste dagarna har jag märkt små framsteg med min gång! Jag går mycket bättre nu och jag glädjer mig verkligen över detta. Eftersom jag inte ser utgången av min pågående [ofrivilliga] resa ännu, är det svårt att säga hur stort framsteg detta verkligen är, men det känns stort & viktigt för mig. Antingen har kroppen börjat ta till sig av cytostatikan på riktigt nu [jag har också mått bättre rent allmänt de senaste dagarna] eller så är det blödningen i hjärntumören som sakta börjat torka ut...

Jag kan diska min egen tallrik efter lunch nu, eftersom jag inte behöver stödja mig mot något när jag står upprätt, jag håller mig stående ändå. För mig är det stort. Jag kan gå efter vad jag vill i kylskåpet, när jag vill, bara en sån sak - vilken frihet!

Igår när jag stod och diskade min tallrik efter lunch, ser jag den rostfria silverbehållaren framför mig på diskbänken, fylld med våra diskade bestick i den matta guldfärg som jag fortfarande tycker så mycket om. Behållaren frestar mig ett tag och sen flyttar jag den närmare mig...

Jag drar ut besticklådan och lyfter upp ett bestick åt gången ur silverbehållaren. Gaffel för gaffel, kniv för kniv, sked för sked - alla har de sin givna plats i kökslådan och det känns så roligt att få placera dem på rätt ställe. Jag ser framför mig hur en liten barnahand sorterar och plockar ner några färgglada träklossar i en trälåda - precis på samma sätt. Det blir så tydligt för mig hur denna lilla stund fungerar som terapi och jag småler för mig själv över vad jag just nu roas av....

Varje litet minimalt framsteg räknas ❤️

[Bilden tog Cornelia när vi gick och strövade på Marbellas gator i närheten av Apelsintorget i Gamla stan, Los Naranjos Plaza, en lyckligare dag i mitten av augusti. Här kunde jag gå i flip-flops och jag riktigt känner min glädje när jag tittar på denna bild. De vitklädda barnen som sitter på gatan och leker i bakgrunden och solen som värmer så skönt... På flygresan hem någon dag senare fick jag konstiga känningar i högra armen och några dagar senare fick jag en blödning i den hjärntumör som de senare valde att operera bort]

  • 12 732 visningar

Gillar

Kommentarer

Johannagrahn
Johannagrahn,
Små steg är fortfarande steg i rätt riktning, kämpa på <3<3
nouw.com/johannagrahn
Siv
Siv,
Små framsteg är aldrig för små att glädja sig över, du vet att då får man vara glad så mycket oftare! 👍🏼😀
By the way..
Kan inte låta bli att nämna, eftersom du kommer från Finland ursprungligen, kan du säkert finska o förstår meningen..
Alltså...
Nog har du väl besticken ordnade i lådan så, att gafflarna kommer först, sen knivarna o sist skedarna..?👍🏼😃
Bara för att påminna dig, varje gång du ser dem, att du SKA våga drömma o hoppas..!
HAArukat, VEItset, LUsikat..= HAAVEILU❣️❤️

Vändliga hälsningar!
Siv fr södra Finland
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229