Sorg & glädje


[Förra veckan]

Jag ligger i soffan under favoritfilten och lyssnar på Rix FM. Det är fredag kväll och jag har sovit större delen av dagen. Jag iakttar Patrick som står och tillreder en smarrig asiatisk kycklinggryta i köket. Han gör några dansmoves och ler mot mig. Jag blir varm i hela kroppen.

Vincent kommer in genom dörren och ser nöjd ut. Han kommer från Södertälje och den sandbeklädda beachvolleybollplanen där han tränar. Han älskar att spela volleyboll i sanden, det är hans rätta element. Vi hade planerat att resa till Thailand nu på höstlovet, men hoppas vi kan fara till våren i stället...

Musiken dunkar skönt i bakgrunden och jag lyssnar på kvällens topplista. Patrick gör en svag GT till mig och jag njuter. Det har blivit så mysigt i vår lägenhet nu, sen vi gjort stora förändringar under hela sensommaren & hösten. Två väggar är nerslagna och vi har lagt nytt trägolv. Nu känns vår lya som ett lyxigt öppet hotellrum med snyggt modernt kök och stort lyxigt sovrum [jag visar bilder till er här på bloggen snart].

Jag sover väldigt mycket om dagarna just nu. Min behandling tar mycket energi av mig och det får lov att vara så. Men den senaste tiden har jag sörjt mycket. Jag är rädd för min aggressiva cancer och vad den gör åt mig och min framtid. Jag sörjer att livet kanske inte blir som jag önskat & tänkt mig. Vi gick igenom det med min psykolog i förra veckan och jag grät mig igenom hela timmen. Hon uttryckte orden: ”Jag ser att du sörjer nu, Pernilla. Jag ser det. Men det är bra! Tidigare har du gjort allt för att försöka vara positiv & duktig, men nu visar hela din kropp att du behöver sörja, och det är okej”. Vi går igenom bra sätt för mig att sörja på och det känns uppbyggande & skönt. Jag ska begränsa sorgestunderna så att de inte blir för många eller långa per dag. Jag sörjer det så mycket just nu, att livet blivit så här för min del. Jag ber varje dag att jag skall få börja känna hoppet om ett efterlängtat tillfrisknande igen ❤️

[I fredags:]

Cornelia kom hem från Lund idag! Med positiv energi och många skratt i bagaget. Så ljuvligt. Precis innan hon kom med tåget tog jag mod till mig och ringde min sjuksköterska för att berätta om de senaste nätternas tillvaro med spänningshuvudvärk och växande oro. Huvudet har känts ”för trångt” för innehållet den senaste veckan och jag har legat med spänningar på nätterna som gjort ont. Jag har anat vad läkarna kommer att säga så därför har jag inte ringt förrän nu. Vi är inte långt in i samtalet med min sköterska förrän jag hör ordet Kortison, som jag anat & befarat. Men det hjälps inte och jag känner att jag vill vara utan smärtor nu i helgen när vi bara ska mysa med barnen, leva, njuta och umgås, jag hade inte klarat det utan Kortisonet...

Ingenting känns viktigare än att bli frisk just nu. Ingenting. Allt annat i livet känns så ytligt, världsligt och oviktigt för mig. Hur kan man leva ett så bekymmersfritt liv när man är frisk? Hur kan man ta livet så för givet? Hur kan man ta den otroligt värdefulla hälsan för givet? Jag kan inte förstå det idag...

[Cornelia är som sagt hemma i helgen och hon reagerade så glatt på att mitt hår börjat växa igen, en bonus vi inte räknat med! Många har sagt till mig att jag passar bra i mitt ofrivilliga, snaggade hår så därför tog jag mod till mig idag och satte mig framför kameran i vår trappa så att ni får se hur jag ser ut just nu ❤️]

Ha en fin söndagkväll!

/Pernilla

Gillar

Kommentarer

Malin Söderström
,

Vacker ❤